United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !
Titta ni, pass på!» Kamrern såg ömsom på Schana och ömsom på den svällande blomknoppen. »Det kommer underliga tankar för mig», sade han. »Jag minns väl hur varmt och vackert jag tänkte den gången på hjärtanskär. Men jag var en sådan mes då. Om jag hade gift mig mot fars vilja, så hade jag haft det bättre nu.
Och när ändtligen det var ju helt nyss, för en tjugu, nej, det var kanske redan tjuguåtta eller trettio år se'n hans föräldrar dogo, ja, då var allting alldeles för sent. Gud vet hvarför han förblifvit ogift? Tänk om ett minne...? Schana sydde så länge solen var uppe, hennes nål gick så märkvärdigt lätt, nästan som förr, när arbetet icke var arbete utan lek.
Om hon bott i staden, såsom Schana Immanen, nå, då hade det varit en annan sak, men här i förstaden, nästan i själfva naturens sköte. »Om ni inte nu tar eld, så kastar jag minsann ut er allihop i snön», sade hon, knöt en yllekjol stramt kring höfterna den ville aldrig sitta oppe, den dumma kjolen, om man inte knöt hårdt till den , och så stack hon bränslet in i kakelugnen igen.
Jag ä' människa, jag också, Schana, jag ä'...» Det var inte utan att fru Lamströms sträfva stämma darrade en smula, väninnans rörelse hade smittat. »Adjö, i morgon klockan fem! Jo, jo, Schana, i morgon klockan fem kommer han.» Hon gick med raska, karlavulna steg framåt boulevarden till och försvann mellan träden. Med nedböjdt hufvud och krokig rygg stapplade den gamla flickan sin väg framåt.
Hva', står du här och spökar, ditt spektakel», sade hon. »Sku' upp till kavaljeren, hva'? Herre hjärtandes, Schana, hva' går åt dig?» Schana slog ned ögonen, hon kände det som om hon begått ett brott. »Jag gick ut ... och så gick jag in, hit.» »Tyst, gumma, och ljug inte», kommenderade frun, »jag gick också ut, och så in.
Månne Schana skulle komma i dag, och hvad skulle hon då ha att tala om för nya historier från »Friden»? Det hade nog varit slagsmål igen hos skomakarens, och inneboende flickan hade nog skaffat sig en ny fästman vid det här laget, så som hon var? Kanske någon hängt sig på vinden usch! det var ett otäckt hus, inte lugn hvarken natt eller dag!
»Det var», ursäktade sig Schana med sitt stilla leende, »på våren, och han reste bort till sommaren och dröjde borta i flera år. Gud vet, hvar han var. Jag tror han se'n kom till Åbo, eller hvart det nu var någonstäds, men det blef slut för mig, riktigt slut.» »Tacka Gud, kusin, tacka Gud! Men bra såg han ut, det kan inte nekas!
»Schana, Schana? hvar är Schana?» Den gamle herrn reste sig långsamt upp, torkade imman från sina brillor och stapplade mot soffan. »Är det, är det...» Hon hade hela tiden suttit i soffhörnet stel och stum, skymd af den stora tjocka kaktusplantan, lampan och ljusen, men nu steg hon upp och gick emot honom, såg honom lugnt in i ögonen och neg.
Det var mörkt nu, och lykttändaren med sin stång stöflade mellan lyktstolparne och tände gasen. Han smällde med stöfvelsulorna mot gatan, så att det dånade i den frusna marken. Det var kallt nu mot natten och det gällde att hålla sig varm. Men Schana kände ingenting, hon var allt för upprörd.
Det föll henne intet ögonblick in att hon själf med ungefär samma rätt skulle kunna fordra en förklaring. Ändtligen stängdes köksdörren, madamens köttiga silhuett försvann och i skymningens dunkel kunde Schana halft gissningsvis urskilja väninnans triumferande leende och förstod af hennes armars vidlyftiga svängningar, att hon var vid allra bästa humör.
Dagens Ord
Andra Tittar