United States or Mali ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu reste han sig plötsligt, Liksom ur slummer väckt, Begynte kasta af sig Sin slitna hvardagsdräkt, Tog på sin högtidsklädnad, Bespard sen många år, Och strök åt båda sidor Sitt silfverhvita hår. Så stod soldaten färdig Att ut ur stugan gå, Helt vördnadsvärd att skåda I dräkten, gul och blå, Med mässingsskodda hatten Högt öfver hjässans rand, Och dödens lugn i minen, Och vandringsstaf i hand.
Och här på sorgestranden Vill man på glädje tro, Med vandringsstaf i handen Sig sätta ned till ro, Af skuggor taga stöd Och bygga hus i sanden Och tinga år af död. Nej, Jesu, annorlunda Har du mig vist och lärt; Mitt hopp, det vill jag grunda På det, som mer är värdt, Än all den glädje är, Som varit och kan stunda I vanskligheten här.
Det var en präktig gubbe, oaktadt han säkert var lika genompyrd af dålig, usel tobak, som vår svenska bokmarknad af öfversättningsliteratur, och jag förvarar med tacksamhet den vandringsstaf han skar mig af god fjellbjörk. Det regnade på morgonen och var betydligt vått på gångstigarne, men vädret blef bättre uppåt dagen.
»Orm!» svarade han så föraktligt att jag skämdes. »Ingen större än stocken din.» »Jag fattade mod vid detta tillägg, ty min käpp är en meter lång, tjock som en vanlig hederlig vandringsstaf, så att jag helst vill undvika närmare bekantskap med ormar af samma kaliber.»
Hans folk en fridsam skara är Af milda, slumrande begär, Af minnen, som förblifvit kvar Från forna, ljuft förflutna dar. Hans spira är hans vandringsstaf. Hans borg, hans fasta borg en graf, Hans kungaglans af lugn består, Och krona är hans silfverhår.
Dagens Ord
Andra Tittar