United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !


Diakonen sjelf satt under denna ceremoni lika orörlig som den heliga madonnan sjelf. Hans ansigte, till tre fjerndelar bevuxet med mörkbrunt skägg, uttryckte oomkullrunkeligt lugn. Gubben från vedboden gick under allt detta till Samuli och gjorde honom en mängd vänliga frågor under lifliga gester, dels pekande madonnan, dels fönstret, der Nadja fans.

De veta, att jag är en synderska sade hon nu skall det här göra mig ren igen. Hm som om det hjelpte med sådant. När diakonen hörde de främmande, i hånfull ton uttalade orden det främmande tungomålet, svängde han rökelsekaret öfver Nadja, sjöng i djupa basen och gestikulerade emellan madonnan och patienten.

Kusken tog fram ett rökelsekar, svängde det och sjöng. Diakonen sekunderade, en oktav lägre i basen. höjde de rösterna tillsammans och rabblade upp dubbelt många ord som nyss, dubbelt kort tid. Derpå togo de under djupa bugningar den heliga guds moder, en under hvardera armen och buro henne under idkeligt bockande och sjungande upp mot det rum, der Nadja satt.

Men när Nilenius fick se huvudet gubben, mörknade han. Han vände sig till hustrun och sade med något som skulle föreställa gott humör: Vet du, om jag mötte den gobben ensam i en skog tog jag å hängde han i näsduken. Ysch, du säjer! skrek hustrun i det hon försvann in i stugan. Diakonen

Samuli svor och bad honom dra ät Helsingland. Gubben nickade förnöjd, som om han fått höra den angenämaste sak i verlden, gjorde ett tecken åt diakonen, och blef der ett sjungande, ett välsignande och ett bråk. Kusken steg ned, diakonen steg ned. Kusken bockade, tills hufvudet nästan berörde jorden, diakonen bockade. Kusken korsade sig, diakonen korsade sig.

han året derefter anträdde hemfärden, medsände Ivan Vasiljevitsch diakonen Ossip Grigorjevitsch Nepea såsom gesandt för att försäkra drottningen af England om sin vänskap och att med henne sluta en ännu fastare förening. Men Chancellors fartyg led skeppsbrott Skotlands kust, och Chancellor fann sjelf vid detta tillfälle sin graf i vågorna.

Väl der uppe sattes dockan bordet mot fönstret. De båda männen föllo knä under korsningar. Gubben inträdde derpå med två bränvinsbuteljer. Han räckte en till diakonen, en till kusken. Sedan dessa båda herrar uppfriskat sina strupar en smula, togo de nytt fatt der de slutat och sjöngo mycket de orkade. Nadja satt sängen iklädd duk och paletå.

Han kunde se tvärs igenom gestalten. Han log. Nu skall jag , sade han, han har fått tag i mig till sist, jag går till Honom , du vet. Han ämnade svara men det var ej mer Hartman, utan Diakonen. Han lade sin hand Davids huvud och viskade: Inom ett år skall du slippa ifrån allt detta!

Nu skall han snart , hördes Hartmans långsamma, kalla röst, och det kan vara bäst för honom, han passar ingenstans, varken i stan eller i skogen eller i himmelen eller i helvetet. Slockna, stackars människa! du och din sorg samma gång ditt liv är ett misstag av Gud! Men nu vaknade David och ryste. Varken Hartman eller hans far eller Nilenius var här, utan den gamle diakonen Arvidsson.

Han spratt till och vaknade i kallsvett, ännu såg han diakonen alltså inom ett år inom ett år tydligare kunde det inte sägas ifrån å, fruktansvärt att veta detta. Han satte sig upp, skrattade konstlat och tog fram anteckningsboken för att anteckna datot. Darrande steg han upp, tände ljus och antecknade.