United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hade de bara varit två eller fem, skulle han med lätt sinne ha kastat sig i ett handgemäng för att stupa. Men de långa förhandlingarna, de olika meningarna, de nästan befallande rösterna prövade hans tålamod och släckte hans iver i stället att sporra den. Han blev otålig i stället för beslutsam och tystade dem med vrede i stället för med skäl. Harmset slet han åter av sig handskarna.

När Edmée gick bort i andra ändan av rummet, begagnade hon sig strax av tillfället och började ivrigt riktigt skarpen och i alla enskildheter förhöra sin man. Edmée, med sin i detta ögonblick pinsamt uppdrivna hörsel, hörde, trots avståndet och de låga rösterna, nästan vart ord av deras samtal.

Var det icke ett ansikte, som långsamt började att klarna fram? Småtärnorna fortsatte hela tiden utanför dörren sin sång till Lucia, som hjälpte i barnsnöd och kärlek, och i somliga verser kallade de henne Ljusfreyja. För vart ord slogo de ihop händerna, först över huvudet och sedan framför bröstet. De hackade tänder, och de darrande rösterna föllo i sär skärande och vasst som tappade glasskärvor.

Jussi ropade inåt stugan, att man skulle skaffa fram bränvin. En flaska gick laget rundt och tömdes. En annan likaså. Skämtet blef mera rått och rösterna högljuddare. Armar höjdes och beskrefvo i luften alla slags kraftiga, bålstora rörelser.

En annan äldre kvinna följde henne och de stodo nu där och talade bägge en gång; deras röster blandades med hvarandra som vattendropparne i en ström, ett sorlande flöde af ord gaf genljud i trappan, och det föll plötsligen Schana in att den ena af rösterna var henne bekant.

Från trappan och gårdsplanen kunde man svårligen se, vad som tilldrog sig i parken. De ropande rösterna hade tystnat; dock hördes dova ljud som från ett slagsmål eller snarare från en folkmassa, som vältrar av och an. Torparen svarade: De hålla honom till länsman kommer. Jag har ingenting med honom att skaffa. Jag har kommit för änkans skull, att hon Stiga här ut.

Nej, dörren skakades av tunga, avmätta slag, rösterna talade som vinden ej kan tala. Hermione lyssnade, for med handen över sin panna, sina lockar, sin dräkt. Hon såg lagerkransen, som smyckat henne, ligga vid sin fot. Hon övertygade sig, att hon icke drömde. Förskräckelsen fattade beslut för henne: hon ilade till rummets bakgrund och dolde sig bakom ett altar.

De sågo hvarandra småleende in i ögonen och lyssnade; stegen närmade sig och rösterna hördes tydligare och tydligare. »Gud hvad här är vackertsade Pelle de två hade stannat klinten alldeles ofvanför de andras hufvud. »Herre Je' om jag kunde måla såder! Hva'? Vår Herre är en styf karl. Vi andre ä' bara stympare

De voro ivriga, de bägge inne i biblioteket, att de höjde rösterna mer och mer. Till slut tycktes den skönaste enighet hava uppnåtts, och Wolfgang fick till sin ytterliga häpnad höra ännu en tredje röst från en person, som hittills ej med ett ord förrått sin närvaro det var Cramers.

Hon såg icke torrvedsblossen och stånglyktorna som från storstugan buros ut i mörkret, irrade omkring och uppslukades av de båda svarta gapen mellan stall och ladugård, storstugan och vagnslidret. Icke heller hörde hon rösterna, rusiga och barska och övermodiga. Mor i Sutre sov.