United States or Hungary ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och en sådan paletå hon hade! fortfor Agnes med energiskt ogillande. Lång och slät som en säck, och med fickor stora som .
Der hemma gaf Bella honom varm mjölk och hvetebröd och hans sorg dunstade bort innan en timme gått om. Begge flickorna sutto bredvid honom. Bella hade tvättat hans ansigte och händer, och Hanna höll på att flytta knapparne i Lulles en gammal paletå, som gossen skulle
Väl der uppe sattes dockan på bordet mot fönstret. De båda männen föllo på knä under korsningar. Gubben inträdde derpå med två bränvinsbuteljer. Han räckte en till diakonen, en till kusken. Sedan dessa båda herrar uppfriskat sina strupar en smula, togo de på nytt fatt der de slutat och sjöngo så mycket de orkade. Nadja satt på sängen iklädd duk och paletå.
En tjock och glänsande herre med långt artisthår kom med utbredda armar emot henne, kysste henne åtskilliga gånger på munnen och de röda kinderna, svängde om med henne och kysste henne åter igen. Hans långa hemväfda stoppade paletå var alltjemt i vägen och hans vida och något korta byxor stodo som stubbar om hans ben.
Vänta, Hannibal, jag tror ändå att min druftörst hör till de „själsaffectioner“, som stå under viljans inflytande. Ergo kan jag beherska den; ergo vill jag beherska den. Lägg femtislanten tillbaka. Den kan göra mera nytta i fattigsparbössan, än i min snåla mage. Hanna lydde skrattande och satte sig åter på sin förra plats. I detsamma kom Bengt in med röda öron och bärande sin paletå på armen.
Han fann henne ännu på golfvet, nu i sömn. Han tog ett ämbar vatten och stälde det bredvid henne, lade kläderna derjemte. Ännu en gång gick han ut, köpte denna gång en enkel paletå och en duk i ett klädstånd och återvände. Nadja hade vaknat, tvättat och klädt sig. Hon satt på sängen och kammade sitt hår, oigenkänlig, svullen och i feber. Du blir nog frisk, sade Samuli.
Tråkig tidning det här, mumlade han och tittade öfver till »Domstols- och Polisärenden». Bara dumheter, en fattig fan som stulit en paletå från societetshusförstun ... sådana der sluskar skulle man sätta in, så att samhället vore befriadt från dem.
På den höga klippan, som nästan lodrätt stupade i hafvet och der djupet sades vara bottenlöst, satt lille Heikki i sin hvita skjorta med en liten korg på den ena armen och löjtnantens paletå på den andra. När han såg herrarne komma, steg han upp, kilade af ned i dalen och försvann springande inåt småskogen. Om en stund hade man uppnått torpet. Callo och Heikki hade dragit båten framför bryggan, och Peltonen stod uti, färdig att ro. Heikki kastade med förunderlig färdighet »smörgåsar» i vattnet, de flata stenarne gjorde tio
Han nådde Nadja, der hon blödande och högt gråtande sprang i korridoren för att finna en utgång, kastade sin långa paletå öfver henne, tog henne i armen och förde henne med våld ut. Gården, stor som ett torg, var alldeles tom. I en halfförfallen vedbod på andra sidan stod en gammal man vid en lykta och samlade spån.