United States or Cocos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


När jag edra stora strider tänker, hur ringa synes mig ej denna strid! När jag ert tappra, stolta folk beundrar, hvar ser ett sådant jag i denna tid? När för min själ en Brutus, Marius stå, faller blytungt öfver mig mitt öde, och, fängslad här af tacksamhetens skuld, mig själf jag måst' besegra.

Nymark hjelpte henne den svarta, sammetskantade kappan. I hans blick och i hela hans sätt visade sig den största ömhet, hvilken verkade lindrande Almas krossade hjerta. "I den här kappan beundrar jag er allra mest. Om ni visste huru den kläder er!" Alma smålog litet. "Ni vill endast trösta mig med det der." "Nej, riktigt sant. Den svarta sammeten höjer glansen i er hy.

Han sitter dag ut och dag in och skriver sitt namn en griffeltavla, beundrar det och stryker ut det och skriver nytt igen, för varje gång säger han med stigande hänförelse till sig själv: Du Ekberg, du Ekberg, en sån stilig, fin, bildad kar du ä! Du kan skriva å du kan räkna å du kan skriva ditt namn fint, fint! Ack du Ekberg, du Ekberg!

Det är jag som går, därför är jag icke bitter, därför kommer jag icke att skrifva en nedsättande bok om den, jag höll af. Jag har aktning för mig själf; det är med grannlagenhet jag ser de känslor, jag hyst. Jag har älskat dig, och hade du varit mera samlad och mera helgjuten i ditt känslolif, skulle jag kanske kunnat älska dig alltid. Nu kan jag icke. Men jag beundrar ditt snille.

Är jag icke stark nog och stor nog att våga vara god och sann? Älskade som människa är du mycket mindre än jag, men som diktare mycket mer. Jag beundrar dig för din andes höga flykt, för det stora och starka i dina tankar, för det färgrika i dina målningar och för denna härliga stil, som jag förstår bättre än någon annan. Jag förstår också dig själf. Jag förstår till och med dina svagheter.

Alla sutto andlösa, doktorn beundrade sin patients präktiga lungor och märkvärdiga styrka. Ack, tänkte han, hvilken lycklig människa, hur afundsvärd är hon icke! Hon beundrar sig själf i första rummet, och i det andra rummet åter sig själf! Sedan kommer den öfriga världen! Hur njuta icke sådana människor af tillvarons sötma, i synnerhet de som hon äro förmögna, ansedda, raska och friska!

Jag beundrar också finheten och ädelheten i din karaktär. Jag vill visa, att jag är dig värdig. Jag vill tänka högt om dig därför, att jag själf icke är låg. kom den upplösningen. Historien har fått sitt slut, min nyfikenhet är stillad. Min skygga, finkänsliga kärlek är död. Är det afsmak eller vänskap, som skall växa upp dess graf? Det vet jag icke.

Han har låtit mig sitta här ensam och vänta förgäfves. Det reser sig till uppror inom mig. Jag beundrar honom i hans diktning, men som människa vill jag icke ödmjuka mig för honom. Kampen mellan oss har varit hård, och det fanns ett ögonblick, jag vred mig i sanden med hans knä pressadt mot mitt bröst, men han begagnade icke tillfället, han har låtit mig rådrum, och jag har rest mig.

Ve mig! Vad jag hos vår prokonsul beundrar, fortfor Karmides, är hans förmåga av självbehärskning. De bojor, som vinguden pålägger en sådan man, äro blomsterkedjor, dem han sliter, när han vill.

»Och gillar det», afbröt doktorn med en ifver, som en smula förundrade modern. »Jag gillar och beundrar er, bästa fröken Anna. Tänk, om ni där verkligen kan göra en god gärning. »Ja, ack ja! Jag är lyckligDen unga flickan räckte läkaren förtroendefullt sin hand. »Den stackars kvinnan älskar mig, hon längtar efter mig och när jag kommer o! ni skulle se hennes glädje