United States or Western Sahara ? Vote for the TOP Country of the Week !


Väringarna, väringarna! tjöto de och höggo blint omkring sig med spardorna, att några beto sig fast i cypress-stammarna och blevo sittande. De rusade in den innersta gården i vild oordning som den uthungrade och törstiga flocken av lejon och björnar cirkus. Alla, som de mötte, veko åt sidan och gömde sig bakom förhängen och bildstoder.

Vid sidan om den vida platsen låg ett härbärge med öppet loft, vars trappa var kringvuxen av rosor och myrten, och en skyhög cypress kastade sin smala skugga över vägen. Där måste de återigen släppa varann, ty trappan var smal. De ställde ifrån sig de skarpslipade spardorna och ströko bort dammet under fötterna.

Var och en letade bland spardorna, som stodo uppställda mot väggen, för att finna sin. I månskenet var det lätt att igenkänna bomärket. Det såg nästan ut, som hade de blygts att skynda, långsamt gingo de över torget, och flera gånger stannade de och samspråkade halvhögt. Ingemund och Hallsten viskade om, att samma skepp, som fört dem dit, ännu låg kvar i hamnen, fast med lappade segel.

Över deras blänkande silverhjälmar flög och ett kvävt klagorop från härbärget, men annars hördes endast brådskande fotsteg. Oupphörligt mötte de hovmän, som försvunno i huvudkyrkan, där lamporna började tändas kring marmorstöttorna från Efesos. Väringarna, väringarna! ropade de slutligen och dundrade med spardorna palatsets järnport, och genast gick den lydigt upp som av sig själv.