United States or Hungary ? Vote for the TOP Country of the Week !
Göken grå är icke den, som klagar; Nej, där klagar Pero Vutschitschevitsch, Perovitschen Batritchs gamla fader: "Ve mig, ve mig, ve till domedagen, Ty af söner, som mig efterlefva, Hämnas ingen väl hans mord, den dyres!" Honom tröstar Perovitschen Radul: "Slikt må ej ditt gråa hufvud ängsla.
Tag i lösen hundrade dukater; Mina bröder sju; sju Perovitscher, Gifva gärna dig sju damaskener; Deras makar skänka dig sju kransar Och min broder Raduls maka, Zvjeta, Sina kransar och sitt öras smycke. Men min moder ger en ung slafvinna, Ger dig många kosteliga kläder, Och min fader, Pero Vutschitschevitsch, Skall förära dig sin egen lifhäst Och däröfver hundrade dukater."
Radul kysser gubbens hand och klädfåll Och för honom turkens hufvud kastar. Och då ropar Pero Vutschitschevitsch: "Hell mig nu och intill domedagen, Då mig unnats denna stund att skåda, När min dyre son är hämnad vorden!" Gubben så, och honom lämnar lifvet. Död han ligger; frid med honom! Herren Tage honom upp till paradiset Och välsigne hägnande oss alla!