United States or South Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Höll han öfning där emellan, Var han klädd som fordomdags, När han då red fram för skocken Eja, det var sömn ej då; Gamla herrn och gamla rocken Dem förstod man sig uppå. Lif och kraft i hvar manöver, Lust och fröjd, hvarhelst han kom, Aldrig under, alltid öfver Hvad han trott sin skara om. Gubben fick ej annat göra Än att gå från man till man, Nypa här en kund i öra, Där i skägget gladt en ann'.
Gud ske lof, jag har Här i min närhet en, som mig ej plågar Med motstånd, skrupler, inpass, galna svar, En man, min bästa skatt sen forna dar, Som följt mig, följer mig, hvarhelst jag tågar, Ej ställer is emot mig, när jag lågar, Och hejdar med ett nej hvart steg, jag tar. v. v. DANN. Du måste åter in till staden, Trygg! TRYGG. Skall ske. v. DANN. Om den ej kroknat ren, din rygg.
Han skyr ej ort, där plåga bor, Ej rum, där hälsan glädes: Hvarhelst en själ på honom tror, Är han med fröjd tillstädes; Till sorgehus, till bröllopsfest Han kommer mildt, den ädla gäst, Där blott han bjuds och kallas.
En lycklig Fader lyfte dig, hvarhelst du föddes, På sin arm och drömde sälla drömmar." "Delos", svarte ynglingen med mildrad Stämma nu, "det hafomflutna Delos Var mitt hemland, Kallinikos hette Den, som en gång jordiskt var min fader, Nu en annan jag i himlen funnit." "Kallinikos", talte gubben åter, "Ej ett okändt namn du nämnt; min gästvän Var i forna dagar han på Delos.
Hvarhelst hans dotter kom att hamna, skulle man således genom den enklaste sammanställning af händelserna igenkänna henne såsom hans. Men sådant hade korsat gudarnas plan, det fick icke ske, och Fjalar måste göra det sista, som på honom berodde, för att hindra det.
Järnvägsmännen äro särskildt att lyckönska, därför att hvarhelst några åtgärder blifvit vidtagna till deras förmån, så ha de visat sig uppskatta dem genom att begagna sig af dem så mycket som möjligt. Järnvägsbolag kunna icke bättre använda sina penningar än till upprättande af flera och större institutioner af detta slag.
Till dig, mitt hem af frid och ljus, Min konungs borg, min faders hus, Jag längta vill och fara; Där får jag spela utan band, Där sjunga i min frihets land, Där kan jag glader vara. N:o 103. Den 139 kon. Dav, ps. Du, Herre, utrannsakar mig, Mig dina ögon följa, Hvarhelst jag är, är jag för dig Och kan mig ej fördölja.
Det är ett sådant maner, hvarhelst det må uppenbara sig, som påkallar parodien.
Jag hatar mig sjelf för det, men det förblir så, hvarhelst jag lyckas framkalla värme der vänder jag mig bort och blir kall som is, den som älskar mig finner jag fadd, endast den som kan motstå har något tilldragande för mig, jag kan ropa men inte svara, jag kan vinna men icke ge, jag vill bara fånga dem i mina garn och kasta dem på marken som en hop döda fåglar, men om en reser sig och vill göra sig fri så gripes jag af ångest, jag vill fånga honom igen, jag vill binda honom, jag vill hålla honom kvar och om jag lyckas är det samma historia igen, jag suger ut honom som en vampyr utan att ge honom en droppe af mitt eget blod i utbyte.
Ja, fjärmare: Den fromma hop, Som Kristi dop Har tvagit, styrkt och renat? O, bortom länder, haf och berg, Hvarhelst sig lif kan fästa, Där syns, fast skild till tal och färg, Guds håfvor mänskan gästa. På snöhöljdt fjäll, I solvarmt tjäll, Där blomstring bor, Där ört ej gror, Där ser du ock din nästa.
Dagens Ord
Andra Tittar