United States or Ghana ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Gulla häller, Kalle ha' funnit Gullstjärna", ropade Sara, röd om kinderna och strålande af fröjd. Hon slängde kunten ryggen, och drog till med en motkåkning det ljungade i skogen. sprang hon i väg i sina näfverskor snabbt och lätt att barnen hade möda att följa henne. En ko hördes råma vildt och skälfvande.

De voro rädda att björn rifvit henne, för det hade sports, att man sett en ungbjörn skogen och en kunde inte veta om han nöjde sig med blåbär eller redan tagit vana af att smaka blod. "Det var min ko", sade Elsa. "Jag har fått mjölka henne alla dagar medan vi varit i fäbodarna, och hon slickade mej och sprang efter mej hvart jag gick. Jag sörjer Gullstjärna förfärligt."

Emot Gullspira, som fick slippa trålj om nosen, mot Gullstjärna, som slapp undan björn. Käre Gud Fader", fortfor Ante, som nu glömde sig själf och talade direkt ur sitt hjärta. "Käre, käre dej Gud, var go mot småstinterna dom alltid håll sej snäll och behändig mot ungfolke, som tagit sig an dom. Och var go mot Anna-Lisa och Per-Erik och Nilsons och lillKalle, där dom är.

När barnen hunno fram emot myran sågo de Gullstjärna stå där drypande våt, gyttjegrå om sin annars rödhvita hud. Kalle, prästgårdsdrängen och Sara, som kommit lite före dem just lagom för att opp kon ur myran innan hon fick hufvudet i vattsörjan, stodo bredvid henne smekande och pratande upplifvande ord.

Pelle otäckingen, hade inte gjort som han lofvat, när han natten, långt efter de andra kom hem efter att ha' varit och letat efter Gullstjärna han med. Han hade lofvat att ta' alla barnen med ut till skogs som getare. De skulle ha' fått ro i lillekan öfver ån, till bruksbodarna, där dom hade en stor svart tjur ifrån främmande land.

Den klara lilla tjärnen, som blänkte nedanför fäbodvallen låg stilla som om den slumrat, täckt af en fin töckenslöja. Men där blef lif i alla fall nu när Gullstjärna, som man varit i sådan oro för, syntes midt i flocken af kändt och okändt folk. Kon sprang in genom det öppnade ledet, rätt till fähusdörren, följd af Sara. Ante och Maglena stannade förfärade.

Sara talade om för barnen att hon var fäbostinta i prästbodarna, att Elsa var prästens äldsta dotter, som med henne måst ge sig iväg till skogs för att leta efter lilla Gullstjärna, som inte kommit hem kvällen förut med de andra kräken.