United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och är det , att damerna Theander inte vill berätta den, kan jag göra det själv. Med ett gemensamt skri flögo de tre damerna upp från sina stolar men satte sig åter; och där sutto de ehuru ingalunda mållösa, som de befarat, utan tvärtom pratande varandra i mun, att ingen förstod ett ord.

När barnen hunno fram emot myran sågo de Gullstjärna stå där drypande våt, gyttjegrå om sin annars rödhvita hud. Kalle, prästgårdsdrängen och Sara, som kommit lite före dem just lagom för att opp kon ur myran innan hon fick hufvudet i vattsörjan, stodo bredvid henne smekande och pratande upplifvande ord.

Vad i Herrans namn ska vi ta oss till för att honom i säng? jämrade gumman till flickorna, rådlös hur hon skulle den sovande vaken, ty hon visste, vilket förfärligt sinne han hade, när han druckit och blivit väckt, och honom kvar i köket gick inte an för flickornas skull, och in i stugan inte heller, för skulle det bli ett pratande.

Vad i Herrans namn ska vi ta oss till för att honom i säng? jämrade gumman till flickorna, rådlös hur hon skulle den sovande vaken, ty hon visste, vilket förfärligt sinne han hade, när han druckit och blivit väckt, och honom kvar i köket gick inte an för flickornas skull, och in i stugan inte heller, för skulle det bli ett pratande.

Det var mamma och Sven som skaffade blommorna, och det skulle vara svårt att säga, vem av dem båda, som älskade blommorna mest. Jag ser dem ännu sida vid sida med händerna fulla av blommor, rödkindade och pratande, över den stora gården fram mot den öppna verandan. Hennes hår var lika svart, som hans var blont, men deras djupa blåa ögon voro lika.

Hon upprepade alltjemt gatnamnet och summan. Slutligen ljödo några röster »Paschalusta barischna, sdiesoch några beskäftiga små långrockar sprungo fram, bockande och pratande. Men Nadja hade plötsligt fått ett annat infall. Hon ville . Luften var ren och hon kände en lust att promenera.

Tamburen var full af stampande, flåsande, pratande flickor, som pelsade af sig och sökte öfverrösta hvarandra.

Han matade myrorna med sockersmulor och iakttog dem i deras strävsamma verksamhet, pratande för sig själv som om han talat till dem, rådgjorde med dem om vilka vägar de skulle ta och hur de skulle bygga vidare, var de skulle hämta virke och föda. Ett par gånger försökte han hjälpa en av dem med en bit av ett halmstrå, för tungt och långt för hennes krafter.

Nu kom folket igen, de gingo i klungor, pratande och disputerande, barnen släpade mors klädning och halfskreko, bullersamt snörflande; hvart ögonblick behöfde de snytas. Lasse gick sist. Sin gamla röda yllehalsduk bar han armen ... den var nu trasig och våt, det var det enda, som han kunnat tag i borta i vaken. När han såg frun, brast han i gråt.

Han kurtiserade dem alla, kysste både unga och gamla, svängde om med både gummor och flickor, drog »fingerkrok» med pojkarne och lyfte barnen högt i vädret, för att låta dem se »kejsarens gyllne slott». Kajsa, som var barnsköterska hos kaptenens, gick tidigt hem. Sergej följde efter. Pratande och skämtande. Han smekte henne, tog hennes arm, kysste den varm och strök hennes händer.