United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !


Snö föll neder Sankt Görans-dagen; Fågeln genomflöge ej dess flingor. Flickan trampar drifvan, bar om foten, Efter henne bär dess broder skorna. "Kännes ej i dina fötter vintern?" "Ej i mina fötter kännes vintern, Vintern känner jag uti mitt hjärta; Dock från snön är vintern ej där inne, Vintern där är kommen från min moder, Som mig ger åt den, som jag ej älskar."

Gjorde han det inte blev han för evigt stämplad i den skönas ögon. Men blevo hans egna ögon åtminstone inte igenmurade. Med en djup suck gjorde han sitt val, tog sin rock och mössa och lämnade balen. Ute rasade snöstormen. Den låg som en vit vägg omkring honom, piskade honom i ansiktet med tusen isnålar, tvingade våta flingor innanför hans krage och uppefter armarna.

Där ute föll snön sakta i stora flingor, som den ofta gör om julaftonen i berättelser, men sällan i verkligheten, gaslyktorna voro redan tända, fastän klockan var bara fyra, en tät ström av förnöjda människor drog förbi, och de framilande slädarnas bjällror pinglade melodiskt. Den gamle kamrern tänkte. Hur likt hans öde var inte dens, som han nyss läst om i jultidningen.

Josef hade sin bädd alldeles bredvid fönstret, gick det bra att strö ut de små brefven öfver den lifliga gatan. Detta var nu det sätt, hvilket han kunde tjäna Gud, och han var glad i sin gärning. han fått i ordning en liten brefsamling, bad han: "Gode Gud, välsigna ditt eget ord!" Och förde vinden lille Josefs små kärleksbudskap ut i världen liksom flingor af nyfallen snö.

Men en vilja, som är starkare än jag, låter ett moln av sot falla ned, och bra mattat att två stora flingor lägga sig i mitt glas. Modfälld går jag min väg, men vill ej tro något eller tvivlar åtminstone. Den 1 juni. Efter en längre tids avhållsamhet anfalles jag åter av begäret att trösta mig under kastanjeträdet.

Utanför föll den sena februarisnön i stora flingor, som smälte. I kasernträdgården tvärs över gatan stodo granarna med tunga, vita grenar. och föll ett snöflak till marken med ett dovt, mjukt ljud: grenen rätade åter upp sig, och för några sekunder skälvde den, som om den skakat av sig vätan från det fallna flaket.

Nu kom den riktiga snön, den efterlängtade, de stora, sakta dalande flingorna. Det var omöjligt att hålla sina ögon från dem. Och allt eftersom dagern steg blevo dessa flingor vitare, mjukare, fylligare. Vid andra timmens slut, man gick hem till frukosten, talades det i gymnasistkretsar redan om slädparti med bal, medan småpojkarna vältrade sig i snön som hundvalpar i gröngräs.

Det enda jag tänkte, var, att jag nu måste resa i min nya klädning. Jag ville icke, att han skulle se mig illa klädd. Jag packade om i kofferten, gjorde mina förberedelser och sof sedan som ett godt barn hela natten. Det snöade morgonen, stora våta flingor. Smutsiga gator, smutsgrå himmel. Jag gaf mig af i mycket god tid.