järnplåtar

Uppdaterad: 20 maj 2025

Wolfgang drog en lättnadens suck och skyndade sig uppför en smal gångstig mellan de skrovliga klipporna. Snart nådde han krönet. Innanför öppnade sig en vidsträckt höjdplatå alldeles slät och jämn. En ypperlig byggnadsplats, tänkte Schnitler. Han såg staplar av bräder, väldiga högar av järnplåtar här och där och mitt på slätten började »den stora byttan» att resa sig.

Otto Witt - Den Underbara Spegeln

»Ja, gudarne vete hvad det är, men det har varit en ständig tillförsel af järnplåtar och alla möjliga slags järn och stålsaker hela tiden.» »Och hvad har det så förts bort ?» »Detta är just det allra märkvärdigaste,» svarade apotekaren och smuttade på sitt té med rom i. » Absolut ingenting. Man nästan frestas tro, att mannen äter upp järnet. Men det blefve väl för hårdsmält.»

Otto Witt - Jordens Inre