höfterna

Uppdaterad: 22 oktober 2025

Om hon bott i staden, såsom Schana Immanen, nå, då hade det varit en annan sak, men här i förstaden, nästan i själfva naturens sköte. »Om ni inte nu tar eld, så kastar jag minsann ut er allihop i snön», sade hon, knöt en yllekjol stramt kring höfterna den ville aldrig sitta oppe, den dumma kjolen, om man inte knöt hårdt till den , och så stack hon bränslet in i kakelugnen igen.

Daniel Sten - Berättelser från Finland

Gästgivarn räknade upp en del och nämnde som det värsta, att han tagit henne mot hennes vilja. Än sen då? sade mor i Sutre. Därför hade hon aldrig trivts, menade gubben. Nu hör jag, att det är slut med dig, Lars, sade mor i Sutre. Som du har blitt velig. Och hon slog sig på de vidlyftiga höfterna och förde händerna till den digra barmen.

Hjalmar Bergman - Mor i Sutre