United States or Hungary ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hennes glada leende försvann och hon frågade oroligt, tror du verkligt att jag håller att bli bortskämd? Det skulle förvåna mig, om du ej blefve det. Att ständigt bli observerad, matad med vänskapsbetygelser, kyssar och smek och smicker, det är lika ohelsosamt för karakteren, som sötsaker för magen. Det är inte sant, att flickorna smickra mig, utbrast Bella med ett bortskämdt barns otålighet.

Jovisst, svarade Wolfgang, och Cramer andades lättad. Det var tydligt, att den unge vetenskapsmannen absolut intet anade. Grosshandlaren blev upprymd av detta, att han rent av blev välvilligt stämd mot Kuntze, och för att smickra honom sade han: Tala om någon av de intressantaste teorierna för oss, herr Kuntze. Nu var det Wolfgangs tur att rycka till.

Man skulle inte krypa, vara undfallande, icke säga allt hvad man tänkte, ty det begärde ingen veta; kunde man säga artigheter utan att smickra för groft, vore det godt; konversera, men icke räsonnera, framför allt ej disputera, ty rätt fick man ändå aldrig. Det var ju en klok yngling. Johan tyckte han var faslig, men gömde orden i sitt hjerta.

Sven lär sällan ha en hjälm huvudet eller raka sin haka som andra vikingar, men han är vida berömd både för sina härjarefärder och sin slughet. Han lär också vara en skicklig harpolekare, fast han föraktar de unga isländska skalderna, som bara smickra de nu levande. Själv lär han hellre sjunga de uråldriga och annars nästan bortglömda blotkvädena till asagudarna och asynjorna.

Mig kungen tog inunder armen, och gingo vi igenom folkets högtidsklädda leder, och blommor ströddes rikt uppå vår väg, och mössor svängdes vid hurra i luften, och suckande såg Sigismund mig och sade: byt ditt rike emot mitt! man sig själf kan smickra uti drömmen och glömma bort i denna lifvets afbild all strid och omsorg. Moder, ingen visshet om landthärns öde än? Andra scenen. De förra.

Hans senaste uttalande i denna fråga är väl värdt att äfven af den svenska allmänheten uppmärksammas, ej blott grund af de många slående beröringspunkterna med vårt eget lands förhållanden, utan kanhända lika mycket som ett lärorikt exempel , huru en uppriktig fosterlandsvän, fastän intagande en samhällsställning, som måste göra ett brytande med gängse traditioner och fördomar dubbelt påkostande, hellre säger sitt folk sanningen, äfven en obehaglig sådan, än han nedlåter sig att smickra dess passioner, eller under tystnad åse, huru det framrusar en väg, som måste blifva olycksbringande.

Detta brev, ett vältalighetsprov, värdigt de stora och snillrika folkledarne i demokratiens dagar, redogjorde för de omständigheter, som nödgat Julianus gripa till vapen emot Konstantius. Julianus hänsköt till atenska folkets omdöme, om det i hans gärningar och bevekelsegrunder kunde finna något tadelvärt. Denna ödmjuka hemställan åsyftade icke att smickra atenarnes fåfänga.

Han hade som förmögen ung man gått in i en bank, kort efter det han förlorade sina föräldrar. Fort nog blef han kamraternas favorit, allas vän, allas förklarade gunstling. De äldre tjänstemännen täflade med de yngre i att fira honom, att smickra honom, att dra' honom till sig.