United States or Latvia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, se det är ju min hustru Naturligtvis. Men kanske att herr brukspatron skulle vilja bli vår förespråkare? Jovisst, jovisst. Säkert. Men så är det Abraham Björner, min hustrus homme d'affaires Om ingenjörn ville precisera litet Kanske först bilda bolaget och giva ett anbud? Naturligtvis, sade ingenjörn, kort, torrt och affärsmässigt. Bugade och gick.
Jaså, mamselln är inte det? sade mor i Sutre. Hon stack händerna under förklädet, den breda, kraftiga hakan sjönk mot bröstet. Efter en stund sade hon: För en vill ju ogärna att folk ska fara hungriga från Sutre. Och vad betalningen anbelangar så bleve det väl bra med den. Jovisst, mumlade greven. Stor tack, kära mor, stor tack. Och han ropade otåligt: Träsken! Var blir han av? Låt oss köra.
Gubben är ju död, sade han till Holmin. Hans gärning lever. Jovisst. Men du skulle väl ändå ha tänkt en smula på Marie. Det var i alla fall hennes far Jag skulle icke byta ut ett ord, om det så vore min egen far! Svärmor inbillar sig, att hon är dotter till en hedersman. Det är en farlig inbillning
Jovisst, svarade Wolfgang, och Cramer andades lättad. Det var tydligt, att den unge vetenskapsmannen absolut intet anade. Grosshandlaren blev så upprymd av detta, att han rent av blev välvilligt stämd mot Kuntze, och för att smickra honom sade han: Tala om någon av de intressantaste teorierna för oss, herr Kuntze. Nu var det Wolfgangs tur att rycka till.
Du har idealiserat. Vid närmare bekantskap skall du komma underfund med att du gjort dig för stora förväntningar. Det skulle ändå komma en gång, förr eller senare. Det är så godt att ha det undanstökadt.» »Åh-ja. Kanske.» »Jovisst! Menniskor tåla nu en gång inte vid att man ser dem på för nära håll. De förlora alltid på det.» »Icke alla», invände hon matt. »Icke jag.» »Nå jag gör det åtminstone.»
Hagelin lyssnade förstrött. Han betraktade Abraham oavvänt. En mjuk, fet, vit hand kröp långsamt över bordet men drogs hastigt tillbaka, då Abraham rynkade pannan. Hagelin knäppte sina händer. Tänk, viskade han. Tänk, att Abraham Krok verkligen skulle komma. Till oss. Till mig. Det är förunderligt. Jovisst, sade Abraham. Men ni kan vara lugn för, att jag inte ämnar stanna
Dagens Ord
Andra Tittar