United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !


Till julens solennitet hör äfven, att bord och bänkar skuras med omsorg och att väggarna öfverklädas med en väfnad af pärlor, som lämnas kvarsittande, tills den genom att dagligt plundras glesnar och småningom alldeles förstöres. Midsommarnatten firas nästan gladast af alla högtider.

Fast de gingo i ett sorgehus, firades Valdemars befallning höstens och julens lekar som vanligt. Det hände, att han gick in i frustugan och frågade efter Jutta, som förr, men alltid var hon försvunnen. Ropade han efter henne i svalgången, blev han utan svar.

De gingo omkring mig och sågo grannlåten och sade gång gång: 'O, vackert! 'Utmärkt! Ja, just dessa ord använde de, jag minns dem mycket väl." Och granen tystnade. Han var själf förvånad öfver att han icke hade mer att berätta om julaftonens glädje och prakt. "Men hvad sade julens ängel, som lofvade besöka oss?" "Han var inte där. Han var väl något annat ställe."

Sedan böja de båda sina knän och bedja om den dyrbaraste och skönaste af alla gåfvor: förlåtelse för synderna och kärlek i hjärtat. Och julens stjärnor tindra i den mörka kvällen. Stackars frusna små! Du äger mor, du äger far, säg, har du tänkt hvad du har? Du har ett hem, ett skyddadt bo, där du i storm kan finna ro, där det är ljust och varmt och godt, säg, har du tänkt hvad du fått?

"Käre, gode Gud, förlåt mig att jag varit stygg emot mor och alla andra människor och hjälp mig att aldrig blifva det mer!" Ett saligt leende lyser upp det genomskinliga anletet kudden. Lilla Magdalena vet nu, att hon icke lefvat förgäfves. Följande dag, när julens klockor ringde, kom ängeln och tog hennes själ med sig. Hon fick fira jul i himmelen.

Och genom ungskogen, som stod kvar sluttningen, flög en sakta susning. Den upprepade aningsfullt: "Julfröjd". Men huru visste granarna i skogen någonting om julfröjd? Hade väl julens ängel, han, som sväfvar fram öfver städer och byar, hade han hälsat i skogen och hviskat om julens budskap äfven till den? Snart kommo stora kälkar, dragna af hästar, hitupp.

Minska ej julens trefnad och skräm ej glädjen i afton; Året äger ändå tillräckliga dagar för sorgen." Men med en bitter suck genmälte den åldriga makan: "Ville du, kunde du skåda vår fröjd, om du såge oss glädjas, Såge oss leka i kväll lättsinnigt och glömma, att Adolf Kämpar i dödens armar kanske, förmultnar i stoftet, Eller ock firar förblödd i turkarnas boja sin julkväll?"