United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dig såg jag äfven, lund, där jag en gång För Minna blottade mitt hjärtas lågor, Där lättbevingad, svalan lik, som sväfvar Mot vårens famn ur sundets purpurvåg, Bekännelsen flög öfver hennes läppar Och hennes blickar gräto pärlor till En krona åt min segrande förhoppning.
Ja, för denna boks författarinna är människan för visso ingen eterisk varelse, hvars sköna själ frigjord sväfvar öfver blomsterfälten.
Så säger Euphrosyne om örnen: " Att den, som lefver För det omätliga, Måste där bada Glänsande vingen, Vill han i lifvet Stilla sin längtan ." Med henne instämmer Bahr i sina dikter: " Se, huru örnen flög, Se, hur han sväfvar hög, Stolt af det ädla lopp. Badar i ljusets flod Vingen med lust och mod ."
Han är ej fri i eterns ljushaf, där Bevingad mellan stjärnorna han sväfvar; Han är ej fri i evighetens famn, I himlens salar är han slaf ännu; Han bär sin boja i sig själf, så länge Han bär ett minne än af tidens kärlek, Och denna kärlek är ej skakad af Så lätt, som grusets sköra fjättrar bräckas.
På dess skuldra sitt och, sedd af ingen, Dessa ord i hennes öra smyg: Goda flicka, om din vän du saknar, Hör hans trogna hälsning genom mig! Nästa morgon, endast vinden vaknar, Lossar han sin båt och söker dig. Lång är vägen, och han själf behöfver Vindens hjälp att klyfva fjärd och sund; Men, hur lugnt det är, som jag däröfver Sväfvar lätt hans tanke hvarje stund.
"Om vi skulle dö på en gång, John, så att inte någondera skulle bli lemnad ensam kvar." "Sluta upp nu redan, min älskling, med att tänka på döden." "Jag kan inte. Den sväfvar ständigt för mig. Ibland, då jag föreställer mig, att..." "Att hvad?" "Att du kanske skall dö," fortfor hon sakta och förfärad, "lemna mig och barnen..." Alma kunde ej mer hejda sin gråt. "Men, Alma, du är ju en riktig toka.
O gläds, att allt, hvad vanskligheten säger, En dröm blott är, som sväfvar kring ditt läger I evighetens famn! Ej skrämme då den dunkla glafven I ängelns hand! Han krossar bojan blott, men icke slafven. Förklarad skall du blicka ned på grafven Från ljusets fosterland.
"Må han gå till skol'n att agas, O min moder kär!" "Lämnar du din späda dotter, Du, min käcke son?" "Må hon söka bär i skogen, Aldrig önska se mig åter, O min moder kär!" "Säg, när kommer du tillbaka, Du, min käcke son?" "När i norr sig dagen tänder, O min moder kär!" "När kan dag i norr sig tända, Du, min käcke son?" "När som sten på vågen sväfvar, O min moder kär!"
Synd det vore att förloras, Skam det vore att fly undan. Nej, men locka, månn' jag följer." På sitt sträckta vingepar Sväfvar högt i skyn en falk, Och hans blick, mot jorden vänd, Hvilar nu uppå en dörr. Men i dörrn en flicka står, Tvår sitt hvita anlete, Slätar sina ögonbryn. Bländande är hennes hals, Såsom snön på bergen är.
Men om den höljda barmen rörs och bäfvar, Ett leende på rosenläppen sväfvar Och kindens låga sakta tänder sig, Då drömmer hon om mig. Alla känna fröjd och smärta, Fast ej alla det förklara; Hvarje flicka har ett hjärta, Fast hon låtsar utan vara. För de nöjen, gudar skicka, Kan sig ingen dödlig akta; Kyssar älskar hvarje flicka, Fast hon låtsar dem förakta.