United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bekymrad lät hans fader kalla läkare, Och af den sjukes vilda puls, hans tysta tår, Hans kväfda suck förråddes snart hans hemlighet. Då stod den sorgsne fadren upp. I skyndsam färd Till Agnes gick han, af förtrogna vänner följd, Och bad för sonens kärlek om förbarmande. Men stilla svarade den ädla flickan så: "Tilltro mig ej en känsla, som ej höfves mig, Som med en annan längesen förlofvad är."
»Nej.» Han såg upp skyggt för att söka utröna om hon var på något sätt intresserad af att Heikelstam kom med; men han kunde icke upptäcka skymten af en rodnad; detta ansigte var så lugnt och kallt som fans det icke en droppe blod under den mjuka huden. »Jag får väl inte uppehålla längre?» sade han tvekande i det han reste sig. Men hon reste sig också, utan förbarmande.
HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande. Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. Sela. Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full. Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar gå ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt. Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår.
Han lidandesvägen för oss har gått fram, han dog för vår skuld uppå korsträdets stam. De händer, som han i förbarmande sträckt att hjälpa ur sjukdom och nöd en fattig och lidande människosläkt, som kärleken städs' honom bjöd, de naglats vid korset. Vid smälek och hån han blödt för all världen, Guds enfödde son.
Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre. Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta ända. De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande.
Jag är en hård och sträv man, häftig till lynnet och böjd att förakta människor; men denna kvinna skulle genom sin blotta närvaro förändra mig, helst om jag finge sätta mig vid hennes knän och hon ville läsa för mig ur någon helig bok om Guds kärlek och förbarmande... Han är sig icke lik, sade Assim rysande, han talar som en vansinnig.
Som han ville, så måste det gå mig. Jag bara väntade. Jag hade icke en tanke på förbarmande, hans min var så hård. Jag gjorde intet försök att blidka honom. Jag vet icke, om där i min hopplösa resignation låg något som rörde honom så, att han kunde tala till mig åtminstone. Men han talade.
Ingen menniska har sett oss, ingen skall få veta det, jag svär att det inte ens i min dödsstund skall komma öfver mina läppar. Alma, älskade, haf förbarmande med mig." Han lyckades slutligen upplyfta henne och slog mossan af hennes kappa. "Lugna dig nu, var rask!" Han strök sakta hennes skuldror. "Förlita dig på mig och ångra inte naturens jubelstund." Alma svarade med en klagande suck.
Hvart skola vi stackare taga vägen, med de här små barnen ännu till omkring oss? Ha förbarmande åtminstone med dem, goda husbonde! Hellu hade lagt bort sin brödbit och följde uppmärksamt med samtalet. Man såg på hennes ansigte, att hon fullständigt förstod, hvad det hade att betyda. Men gossarne lekte med hvarandra i sin vrå och visste ej af något bekymmer. Heikura drog några rökar.
Hon, den alltid lugna, förtröstande, med det orubbligt goda lynnet, hon greps af en sorg, som syntes henne omöjlig att bära, och hon sjönk ned som en sten på det fuktiga golfvet i vedboden, sjönk ned på snön och omfattade med armarne vedstapeln liksom ett altare, vid hvilket hon ville tigga om förbarmande. Vinden dref alltmer snö in genom springorna. Drifvan derinne blef större.
Dagens Ord
Andra Tittar