United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi stodo i skuggan borta vid spegeln, hans ansikte var tätt intill mitt hans kära ansikte, som jag nu icke får se på långa, långa tider. Han hviskade upprörd: Och så skall du göra ditt vackra namn, Elsa Finne, kändt och beundradt! Han kysste bort mitt svar. Och jag var ensam. Jag lider, men jag lefver. Och det var just känslan af att icke lefva, som dref min bort från Tibble.
Han dref handel, men i kramboden stod han och slumrade; han var rådman, men på rådhuset teg han; i klockstapeln var han och ville han vara ett orakel.
Men emellertid dref båten framåt, vi kommo slutligen till vattenfallet; der strömmade och brusade må ni tro; det var visst så högt som från toppen af en stickelbärsbuske. Vi måste stjelpa, det kunde ej hjelpas. En liten flicka gick på ängen. Hon plockade ängsblommor och band dem tillsamman.
Ända till den 9 September gafs der ingen förändring, isen låg tätt sluten, åt intet håll kunde man se ett spår af vatten. Fartyget dref för de lätta vindarne än åt öster, än åt vester.
Han sprang då ofta upp burdus Och dref mig utom knuten; Ett vänligt ord, en doft kardus, Och fred var åter sluten. Jag kom igen, som förr jag kom, Och gjorde samma narri om. Att äfven gubben haft sin dag, Då han var ung i världen, Att han gått flere steg än jag Och pröfvat mer på färden, Var jag för höglärd att förstå, Det kom ej för min tanke då;
Allteftersom de blefvo mer och mer bekanta och deras samlif intimare och intimare kunde han ibland få se ett uttryck i hennes ögon, som dref honom framåt, en och annan liten glimt, icke af lidelse men af en stilla, innerlig värme och denna lilla glimt var nog att fylla honom med glädje och segerjubel.
Han afundades alla, som nalkades henne. Han kände en stickande smärta någonstädes inom sig, det plågade, tärde och dref hans blod så våldsamt mot hjertat och uppåt igen. Han kände sig så stark, som om han hade kunnat med sina breda händer krossa alla dem, som stodo omkring henne, alla på en gång.
En sorglös trånad dref mig mot den nejd, Ifrån hvars famn de milda ljuden kommo. Jag skyndade, som lyft af vingar, dit Och lyssnade, och lyssnade ånyo. Så kom jag till en park, där stam vid stam Mot ljusets pilar höjde gröna sköldar Och ingen fläkt af aftonvinden hann Den friska helgedomens svala skymning.
Jag gjorde hvad jag ansåg rätt. Jag är icke en prästfru. Jag är en människa för mig, som känner och tänker själf. Svaret dref hans raseri till kokpunkten. Du ljuger! ropade han. Du ljuger ju. Är du icke hustru till mig, denna församlings själasörjare?
Saken är i sig själf högst intressant, min vän; men konveniensen kunde hafva någonting att anmärka, om jag dref målet själf. En general, ser ni, får icke rycka i fält med bönder, och man täcks icke spela om halfören, då man fått sig en viss rang i världen. O, min kära Gåsevinge, om jag vore i er lyckliga ställning i det afseendet, att icke bero af världens fördomar!