United States or South Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag böjde mig ned och fuktade hennes tunga och läppar med vatten, och jag betraktade hennes drag, till dess att det blev svart för mina ögon, och jag ingenting kunde se. Men henne själv tyckte jag mig vara nära, och fanns det ett minne inom henne, som, oåtkomligt för mig, skilt från allt, vad vi dödliga kalla tillvaro, arbetade och tumlade med hennes eget liv, visste jag, att där var jag med.

Tomas tog upp sin näsduk, fuktade den i vatten och tryckte den mot hennes ögon, och slutligen kysste han hennes ögonlock. Nu får du inte gråta mera, sade han. Hon satt tyst i sitt soffhörn med en kudde under huvudet och såg honom rakt i ögonen. Kan jag tro dig, Tomas? frågade hon. Bryr du dig verkligen något om mig? Jag bryr mig inte om någon annan än dig, sade Tomas.

Och att uppfylla fjärde budet är något, som löfte med sig hafver. Hon gick in och tvådde sig och gnodde sig och hon skurade till och med halsen, fast det var midt i veckan. Och när akten var slutad, sken skinnet och hårtestarna hade måst foga sig i sitt öde. Fuktade med sirapsdricka, lågo de släta och fridfulla som en insjö i sommarkväll, belyst af solens sjunkande röda strålar.

När Krysanteus vid pass en timme efter ovan skildrade uppträde, i den första morgongryningen, nalkades templet, fann han sin dotter sittande trappan till försalen, med huvudet lutat mot en pelare och de mörka lockarne, fuktade av morgondaggen, spridda av vinden, svallande över marmorbleka kinder. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset.

Han var för fattig och usel att befatta sig med saken för att gifta sig och bara för det romantiskas skull hade han ej rättighet att göra detta. Svetten fuktade hans panna. Om han ej tvingade sig att sträcka armen och lägga ned brevet, skulle han aldrig mer återse Ziri det kände han. Hade han kanske feber? ja, en förtvivlad, häftig rörelse av armen och brevet låg i lådan.

Det låg något tvärt, ovänligt i anslaget; och tonen skrikande som fiskmåsar och tärnor, en riktig skärgårdsorgel, ibland också snattrande som en and, ibland tjutande som en räv; ja de lägsta basarna uppförde sig ibland oanständigt, när det var sjövind och mekaniken fuktade.

Min vän räckte in sin hand genom luckan; rördes mitt hjärta över honom. Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag. öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken hans ord.

Doktorn var borta och den unge medicinarn med. Kl. 6 morgonen skulle han komma igen och ge nytt förband och nya droppar. Barnet låg alldeles stilla, men hade feber. En glöd brann kinder och läppar. Modern fuktade dem ofta hon kunde. Nu var det intet vidare. Nu vågade hon ändtligen fram med det. Med sin kärlek. Hon kysste hans hand hans enda, kysste täcket, grät, snyftade och suckade.

Hon drev dem ifrån sig som Macbeths häxor, de kommo tillbaka, och hon drev dem åter ifrån sig. Slutligen återstod av drömmarnas drottning blott en förgråten flicka, som fuktade huvudkudden med sina tårar. Vid sextiden morgonen, medan det ännu var mörkt, hördes röster gården, hästar frustade, bjällror klingade. Det var konungen som bröt upp för att fortsätta resan till Helsingfors.

Medan hon sjöng, strök och svalkade hon gossens panna med en linnetrasa, som hon fuktade med vatten från en porslinsmugg, som stod stolen bredvid hans bädd. Hustrun kom in, med mannen i följe. Det var honom hon sökt upp och nu fått med sig. Han skulle se undret, som skett med gossen, deras enda barn.