United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och vid sitt andra glas sig själf han lycklig nämnt, Att sveklös han besviken var; Och tömt en skål för den, som, då sitt ord han gett, Kan krossas, men ej rygga kan. Och vid sitt tredje glas han stått från bordet opp Och stött sin broders glas och sagt: "En skål för dig, furst Voldmar, ur hvars röfvarhand Jag min slafvinna röfva skall!"
Hon hade fått själfva minnet besudladt, efter det hon sökt ro för hjärta och sinne i ett giftermål utan illusioner. Hon hade dock hoppats att bli maka åt en hederlig man, mor åt ett barn, som hon skulle uppfostra till en duglig människa; men hon hade blifvit besviken på allt. Eller var det så, att hon bedragit sig själf?
Det flög en reflex ifrån solens gyllene glans från hennes hufvud, från hennes ögon, hvilka ej lämnade björnen. "Björntasse, Myrtus, Storfar" ruskade på sig. Han kände sig besviken, nedslagen och besvärad. Efter en stunds begrundande sänkte han hufvudet, som skamsen, och luffade iväg inåt skogen utan att följa den bortflydda kvigans spår.
Sedan han besvarat frågan i ord och vändningar, som med tiden blevo alltmera djupsinniga och svårförståeliga ej blott för kvinnorna utan även för honom själv, steg han vanligen upp och gick in i kvarnen. Stängde han dörren bakom sig, återstod för kvinnan ingenting annat än att besviken och förödmjukad smyga dädan. Lämnade han åter dörren på glänt, kunde hon följa honom.
Blandande löje med gråt och klagosånger med fröjdrop, Höll han sig ton till de språng, han på sviktande fötter försökte, Tills omsider, af hufvud och ben besviken, han kullföll, Lämnande hjärtats sår i sömnens händer att läkas. Sådan syntes han nu, då den brunskäggyfvige Ontrus Kom från sin friarefärd och gnolande trädde i stugan. Tvenne bestyr upptogo den kommandes sinne.
Stod hon ej Besviken ofta, gäckad af sin egen dröm, Lik barnet, som med jubel sprang mot bergets topp Att famna morgonrodnan, som en dimma var? Och till ett sådant ovisst, fjärran anadt mål, Helt annat ofta, när det hinns, än när det söks, Vill mänskan trampa orättrådighetens stig Och komma sorgförtärd och skuldbelastad fram! LEIOKRITOS. Du grubblar, yngling!
Hvar och en, som följt detta mötes förhandlingar vet likväl, huru fullständigt hvarje förhoppning i denna riktning vardt besviken.
Men när det ej var han, kände hon sig liksom besviken och blef misslynt, utan att hon dock gjorde sig reda för af hvilken anledning. Och det var i sjelfva verket ej den enda orsaken till hennes misslynthet. Ännu annat kom till. Annat, som egentligen just inte var någonting alls. Hemmet var åter fullständigt i ordning, hvarje vrå putsad och städad. Nu skulle de bort njuta deraf.
En kvart över ett syntes emellertid ännu ingen till. Klockan blev halv två och två. Ännu ingen. Wolfgang kände sig djupt besviken. Våt var han av regnet trots paraplyn ty det regnade icke måttligt och han skyndade in på närmaste kafé för att medelst ett glas glödgat vin bringa blodet i omlopp. Svek på svek. Nu var han förrådd från det hållet också. Nå, vad kunde han egentligen mera vänta?
Han satt tyst och såg på sina händer, eller också började han promenera av och an på golvet och skruvade på axlarna, som om samtalet plågade honom. Hon kände sig besviken på honom. Hon hade väntat sig honom så mycket mera känslig och mottaglig för de eviga sanningarna efter samtalet i julas och med anledning av det brev, hennes son skickat henne.
Dagens Ord
Andra Tittar