United States or United States Minor Outlying Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Anna-Claras grötsked sjönk beredvilligt, lugnt och stilla, ned i tallriken, och så sade hon: Var så god, jag är bara åtta och ett halvt, var så god! Emanuel talade rätt ut i luften som till en osynlig församling: I går såg jag en pojke vid havet, han var högst sju år, och han hoppade på huvudet och simmade precis som vi andra.
Det året med ringen blev det jul, som det brukar bli, för snälla barn, och en dag i början av julveckan sade Anna-Clara: Det finns bara en sak i hela världen ... Vilken sak, sade jag. Bara en sak ... Det finns många saker i världen. Nej, bara en! Och jag har sett den i dag. Alice har den. Är den dyr, säger Anna-Claras moder, som vet att det kostar pengar med jul.
På restaurangen var det inte mycket folk. Anna-Claras föräldrar hade valt denna lokal just därför. De visste att de skulle få vara ensamma med sina vänner. Och så blev det en festmiddag denna döda tråkiga söndag. Detta trots att ingen hade menat det. Det var den femte gästen som ordnade om alltsammans och vände en enkel tråkig söndagsmiddag till något helt annat än vad man tänkt från början.
Anna-Claras stil och uttryckssätt ha bibehållits i det stora hela. Att hon tagit intryck i formen av äldre förf. kan icke gärna läggas henne till last. Det är icke hennes fel, att hon föddes så sent som 1910. Hennes sätt att stava har däremot korrigerats. För det goda intryckets skull. Det göres verkligen mycket för barnen nu för tiden.
Vi sågo på varandra och i den blicken låg allt det goda och vackra samförstånd, som rått mellan världens alla män från urminnes tider. God natt då, sade Emanuel och så försvann hans långa smala fötter genom dörröppningen. Jag släckte ljuset och beredde mig att somna, då det knackade i den tunna brädväggen och jag hörde Anna-Claras gälla flickröst: Jag har hört alltihop vad ni har sagt!
Anna-Clara bar dock sin ring utan att lägga märke till den och utan att tala om den, alldeles som äldre folk göra med sina vigselringar, så länge de äro gifta. Men en dag sprack Anna-Claras ring mitt itu. Sprack alldeles av sig själv. Franskt guld är kanske inte så starkt.
Nu går en vinter om den går och sedan fångar oss våren i skären igen! Vi skiljas och jag letar efter nyckeln till porten. Då, med ett, står en liten sak rätt upp och ned i min hjärna: Anna-Claras chokladkaka ! Jag har glömt att hämta chokladkakan på översta hyllan i allra minsta garderoben! Jag ser henne sitta där uppe i sin vita säng och bara vänta.
I de ljusa vackra vårdagarna inträffade två händelser i Anna-Claras liv. Greta som går klassen under Anna-Clara fick en cykel, en riktig damcykel. Anna-Clara berättade nyheten så där i förbigående, dock så att en person med fin hörsel kunde ana en hel del. Efter några dagar sade Anna-Clara: Två hundra kronor är mycket pengar.
Hon vävde band och mattor på den, blå och vita, men en dag på nyåret tog det slut alltsammans. Det gick inte längre. Det måste läggas upp en ny väv och det kunde endast göras i affären, där vävstolen var köpt. Det blev ingen ny väv, men Anna-Claras dotter är en vävstol rikare. På våren, då solen började värma, hoppade Anna-Clara hage på en gata, där hon aldrig varit förr.
Han satte sig vid ett fönsterbord och såg på matsedeln med den trötthet i blick och min som man ofta finner hos de gamla uteätarna. En vaktmästare kom rusande från vestibulen. Anna-Claras fader såg honom komma och sprang emot honom. Telefonens mikrofon låg på ett litet bord avlyftad från apparaten.
Dagens Ord
Andra Tittar