United States or Tonga ? Vote for the TOP Country of the Week !


Obehaglig och stundom farlig är den ymnigt förekommande reptilen huggormen, vilken träffas såväl i blåbärsriset som i stranden, nästan överallt, kan man säga, och hans djärvhet ute de yttre skären är sådan, att han resande sig stjärten har med hugg velat hindra fiskare att stiga ur båten.

Därpå gick vintern utan att han såg henne, och kom sommarn, när han for till skären igen. En dag, när han pratade vid gårdens mor, som nu var änka, kom det tal om Mari. , sa gumman, hon är väl bortkommen nu? Hur , hon är ju i ett gott hus och har det väl. Och herrn bryr sig inte om henne längre, sen han förlorat henne. Vad för slag?

Jag trodde, att det var för min egen skull det skedde och att det var åt mig jag samlade, och var det för andra. För deras skull var det jag steg i land bland skären och byggde mitt Folketuna. litet har jag vetat, litet har jag förstått. Jag trodde, att mitt liv var ett mjukt ler i mina händer, och var jag själv det mjuka leret utan vilja.

Han talade för sig själv och skakade huvudet. Carlsson blev rädd, för han var icke hemma i skären och hade haft obegränsat förtroende till Gustens vetande. Floden tycktes emellertid ha tagit sitt bestick, ändrade kurs och satte sig i rörelse mera söderut.

Det är en vild, ovårdad skog man ser. Der inne i skogen husera vargar hela långa vintern om, och derifrån de ej sällan helt nära gårdsfönstren jagt efter djur och menniskor. De hålla trogen vakt, kölden kommer och skaren bär. En half mil inåt landet den sidan, långt ifrån hvarje menskoboning, ligger en grankulle en liten jordkula, som mest liknar en potateskällare.

Gusten svarte, att han ärnade sig ut och se efter om badfisken gått upp, och bar det av. Nere i stranden hade han rustat ut sin båt med matsäck för flera dagar och medfört sängtäcke, kaffepanna och andra grejor, behövliga för en vistelse skären.

Inte en tro, att något ordentligt folk drar ut i skären, som inte har sina orsaker, och därför säger jag som förr: se opp med ögona! Ja du, Gusten, du skulle se opp med ögonen, återtog gumman, och hålla reda ditt, för det blir ditt alltsammans ändå, och du skulle vara hemma och inte ligga sjön jämt och samt och åtminstingen inte ta folket från arbete, som du gör.

Därpå gick vintern utan att han såg henne, och kom sommarn, när han for till skären igen. En dag, när han pratade vid gårdens mor, som nu var änka, kom det tal om Mari. , sa gumman, hon är väl bortkommen nu? Hur , hon är ju i ett gott hus och har det väl. Och herrn bryr sig inte om henne längre, sen han förlorat henne. Vad för slag?

Det var nu han samlade sina förråd af nya åskådningar och idéer. Från skogen och sjön, från skären och hafvet, från grönskan och sommarljuset hade de sin friskhet och sin styrka.

Men jag går hem och jag tänker: Här är ett tillfälle för Slumpen och Försynen att visa vad de kunna. Nu vi se hur det går! Anna-Clara är vaken jag kommer. Naturligtvis. Hon sitter rätt upp i sängen och nickar vänligt. God afton, säger jag. Nu är man hemma igen! Det är skönt att komma in i ljus och värme från mörkret där ute. Men det var vackert bland skären.