United States or Australia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så gick han sakta över den folktomma gården bort mot Kerstins trappuppgång. Hon satt i vävstolen. Kerstin? frågade han. Men hon hörde inte. Kerrrstinnn, hör hon inte! Kerstin höll in skytteln: Va ä de han vill? Va ä demstration? De får han, fråga sin pappa om. Ja, men pojkarna säger dä ska bli demstration. Ack ja, ack ja. Kerstin vaggade på huvudet. Ä dä sant? De ä väl de, Gud nåde oss.
Då steg Kerstin ur vävstolen och kom fram till honom: Se så, gossen, kom nu å sätt sig här i soffan hos mig. Han följde med henne, satte sig vid sidan om henne medan hon talade om hans salig mor, hur snäll och gudfruktig hon varit. Å nu ska ja förlåta honom för denna gången å så ska han inte gråta mera. Men Stellan fortfor att gråta. Han tänkte på tjugufemöringen. Men va gråter han nu för?
Hon vävde band och mattor på den, blå och vita, men en dag på nyåret tog det slut alltsammans. Det gick inte längre. Det måste läggas upp en ny väv och det kunde endast göras i affären, där vävstolen var köpt. Det blev ingen ny väv, men Anna-Claras dotter är en vävstol rikare. På våren, då solen började värma, hoppade Anna-Clara hage på en gata, där hon aldrig varit förr.
Jag vet inte, vad den kostar, men om så har jag ju pengar på min sparbanksbok. Saken som Alice hade, var en liten vävstol, som man kunde väva riktigt på. Inte några stora dukar eller tyger, men små mattor, riktigt vackra mattor, som kunde ligga i dockskåpet. Anna-Clara fick vävstolen till jul. Och den räddade den julen.