United States or Armenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Man utsände hans porträtt till alla lokala myndigheter. Man posterade vakt på de krogar, där han brukade komma. Man skuggade hans väninnor och tvångsförhörde dem dagvis. Man jagade efter Nicolaisen med hundar nya, dresserade hundar. Intet hjälpte. Poliserna, som skulle ha arresterat Jens Sören Frederik Christian Nicolaisen, fingo inte arrestera honom.
I dessa dagar av många dödsfall kan man knappt påräkna intresse för ett i ett främmande land. Men trots detta känner jag det som min plikt att skriva några rader med anledning av Jens Sören Frederik Christian Nicolaisens bortgång. Jens Sören Frederik Christian Nicolaisen föddes i Landemærket i inre delen av Köbenhavn ett av de sista åren på 70-talet. Redan som mycket ung gav han gott hopp om sig.
Han hade knappt hunnit antydningsvis demonstrera sin uppfattning av äganderätten, innan myndigheterna försäkrade sig om hans person och satte den innanför fyra grundmurade väggar. Placerad innanför dessa, återknöt Nicolaisen bekantskapen med muraryrket, men på sitt eget sätt. Hela hans läggning gick åt det negativa hållet. Han kände det som sin plikt, icke att bygga upp, utan att riva ned.
Det skulle så många års fred och fyra års krig till för att den privata äganderätten skulle komma i den misskredit, vari Nicolaisen sökte bringa den; och för att denna äganderätts motståndare skulle bilda ett eget samhälle och utsända guldgalonerade gesanter, som bodde i palats. Föregångsmannen Nicolaisen fick samma lott som andra föregångsmän.