Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 maj 2025
DANIEL HJORT. Håll! DANIEL HJORT. Min kedja lös! Trettonde scenen. De förra. Hit facklan! DANIEL HJORT. Grip honom! JOHAN FLEMING. Alt för sent! DANIEL HJORT. Kom lös min kedja! Bort, hvalfven remna, hjärtan brista! Luft! Luft! Frihet! O, min Gud, hvad har jag gjort! Slut på fjärde akten. I fonden trenne dörrar. Första scenen. När jag var ung i världen, då var jag en lustig ture. Hejsan!
Ja, min gamla barm känns höja När jag honom minns i ledet; Skulle dödens fåror plöjas, Vänner, det var häst i redet; Aldrig ängslig och förlägen, Bara hejsan och ur vägen, Gången jämn och efter trumman, Framåt, det var hufvudsumman. Och hur var han dock ej boren, Vänfast, trofast, lugn och stilla Som ett barn, fast grå till håren, Ville han knappt ovän illa. Fienden var för hans händer.
Vid Blekängsbron mötte de kommissarien Lönrot, som gjorde vackert honnör. Abraham viftade med mössan, och då den gamla droskan gjorde en överhalning, ropade han: Hejsan, Lönrot, jag tror hon ragglar! Vilket förmådde kommissarien att slå sig på knäna. Och Abraham skrattade och viftade på nytt men nu med vänstra handen, vars ringfinger bar en slät guldring. Det var nämligen förlovningsdag.
Hejsan, pojken min, håll dig nu tyst; der är prestgården, och det är en helig plats der alla småbarn få lof att vara snälla, när de fått kyss af mor... Så der ja! Nu voro de framme. Den röda prestgårdsbyggningen med sitt låga tak och sina hvita fönsterbräden låg täckt inbäddad i en björkdunge. På gården mjölkades korna.
Dagens Ord
Andra Tittar