United States or Mozambique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Många afföllo då från det heliga förbundet. Men han dog, innan han hunnit qväfva uppropet, och det under de gräsligaste plågor och den hemskaste förtviflan. Den 25 December 164 blef templet renadt af Judas Makkabeus, och Antiokus dog på våren 163 f.Kr.
Ty äfven om antikrist lik fordom Antiokus vid hans första anfall på Palestina, Dan. 11:28, anställer blodsutgjutelse och talar stor hädelse, 1 Makk. 1:24, och plundrar och oskärar det nybyggda templet, 1 Makk. 1 16-24, skola dock hans arméer försvinna, under det Israel förblifver.
Uti Antiokus finna, säga dessa, de 2300 dagarna i Dan. 8:14 såväl som hela det 11 kap. från v. 21 och delen af det 12 sin enda uppfyllelse, och någon mera, det må så vara historisk eller præteristisk uppfyllelse, vilja de ej höra talas om. Esr. 1:1. "Den smorde," som dödas, blir då Darius.
Dernäst kommer turen till Rom eller det fjerde riket att få väldet i Asien, och dermed äro vi inne på det första af de tre stora anfallen af antikrist på Palestina, föreskuggade af Antiokus. Det första af dessa med tillhjelp af de tio vestromerska rikena med Frankrike i spetsen.
Under hans andra fälttåg mot Egypten plundrade han och oskärade templet år 169, 1 Makk. 1:16-24, och verkställde onda planer "mot det heliga förbundet." Dan. 11:28. Skändliga öfversteprester hade då föranledt inbördes krig bland judarna, uti hvilket Antiokus passade på att inblanda sig. "Han anställde då blodsutgjutelse och talade stor hädelse." 1 Makk: 1:24.
Egypten öppnade kriget för att utfå detta arf, till hvilket ock Palestina hörde, men Antiokus, till hvars rike äfven Babylon då hörde, besegrade "konungen af södern" i slaget vid Pelusium, 171 f.Kr. Indiens millioner af muhammedaner komma nog, som förr påpekats, att hjelpa till både med grundandet af detta nya babyloniska rike och med kriget mot Egypten.
Bakom dessas framtida gräl om Palestina, hvartill krigen under Antiokus voro ett förespel, Dan. 11, stå naturligtvis de egentliga kämparna om Palestina, den egentlige "konungen i norr" och "konungen i söder," nämligen Ryssland och England . Den turkiske sultanen, som har nominell öfverhöghet öfver både Mindre Asien och Egypten, torde dock, till följd af antikrists intriger, hellre gynna Rysslands än Englands vasallstat såsom innehafvare af Palestina.