United States or Vatican City ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ännu i sina böner talade han med samma snabba röst som alltid, icke av likgiltighet eller vanvördnad, utan därför att en ynglings iver brann i hans ord och handlingar lika väl som i hans steg. Konung över människorna, ropade han, herre över jorden, låt undret ske! Visa oss, visa hela vårt folk, att ingen mer behöver sörja likt denne, som nu knäböjer för din tron.

Men den rike gick förgrymmad dädan, Och förgrymmad ropte flickans styfmor: "Olycksaliga, hur har du handlat? Ingen höghet har du mer att vänta, Intet guld skall skimra i din boning, Och ditt spänne ser du aldrig åter." Men den ädla flickan log och sade: "Hvad är höghet mot min framtids lycka, Hvad är guld emot ett lif med kärlek, Hvad är spännet mot min ynglings hjärta?"

Göran förde samtalet ett annat ämne; han skildrade med en ynglings entusiasm lyckan av att äga "en koja och ett hjärta". Denna åsikt delades alldeles icke av Adolf; den tvärtom retade honom det högsta. Skulle du, utbrast han, vilja avbryta dina studier och självmant kullkasta dina planer att såsom präst eller läkare gagna dina medmänniskor och samhället blott för att i spiselvrån kuttra med en öm hustru och endast leva och verka för din egen värda persons lycka?

När du såg mig stå en gång Vid en ynglings sida här, Du till honom tala bort: Grumla icke flickans själ, Aldrig skall den klarna sen, Aldrig spegla himlen mer!" den lugna skogssjöns vatten Satt jag hela sommarnatten Och för böljans tropp ur båten Slängde tanklös ut försåten.

Nej, det var naturligtvis inte möjligt att en gammal och ful qvinna kunde vara betagen i en ung, väl utvecklad, gymnasticerad ynglings kropp, helst ynglingen hade små knubbiga händer med långa, väl skötta naglar, små fötter och smäckra ben med starka vador, och ännu bevarade ett friskt hull med gryende skäggväxt. Men logiken är inte stark, när hjertat är såradt.

Tvenne popplar susa öfver grafven, Där en trogen ynglings aska gömmes, Satta fordom af hans flickas händer. Nu i poppelskuggan springa barnen, Som hon fostrat med en annan make Jaga fjärilar och plocka blommor.

Den unge fursten teg, den äldre fortfor: "En yngling, en af våra främsta släkter, Förvillad troligtvis af tidens gift, Ett svärmeri om mänskojämlikheten, Har, glömmande sig själf, sin plikt som son, Sin aktning för en följd af stora anor, Sig sänkt i en mesallians, hvars blygd Till lycka här ännu ej ägt sin like; Ni vet kanhända denne ynglings namn?"

Men från den fick ändå hela livet sin ton, ända från den första gråten och allt sen. "Varför, frågar Oscar Levertin i en artikel om Hermann Hesse, blir historien om en ynglings läro- och vandringsår över huvud taget älsklingsmotivet i germansk och speciellt tysk romandiktning?"

Skall jag , nåväl: Förmena mig ej glädjen att , sen jag I mån af mänsklig svaghet uppfyllt gudars bud. Gif mig din rustning, konung! TEKMESSA. Ser du, ädelmod, O son, finns äfven. FOLKET. Drottning, böj hans håg, att han Beviljar denne ynglings bön, sant han vill Vårt bistånd röna. Hvad Leontes kraft förmår, Det känna vi; din sons är än oss obekant.

Varje sorgens mask, som frätt hans bröst, kröp fram och var en skön fjäril. Mörkret blev vårsol och suckarna fågelsång. Det var ej en ynglings hejdlösa förtvivlan; det var en manlig sorg. Själv satt han hänryckt och förvånad över sin musik, ty sådant hade han aldrig hört förr, och när han tystnat och låtit fiolen sjunka mot knät, vaknade L.