United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !


När i morgon dagen börjar klarna, Solen träda fram vid horisonten Och när vårt fästes portar öppnas, begif dig fram till fästningsporten, Hvarur härens slutna leder tåga, Alla ryttare med tunga pikar Och i spetsen Jugovitschen Boschko, Bärande för hären korsets fana. Honom min välsignelse och hälsning! Fanan han ge åt hvem han lyster Och hos dig förblifva kvar i slottet."

Var det icke ett ansikte, som långsamt började att klarna fram? Småtärnorna fortsatte hela tiden utanför dörren sin sång till Lucia, som hjälpte i barnsnöd och kärlek, och i somliga verser kallade de henne Ljusfreyja. För vart ord slogo de ihop händerna, först över huvudet och sedan framför bröstet. De hackade tänder, och de darrande rösterna föllo i sär skärande och vasst som tappade glasskärvor.

begynte hennes drömvärld att vackla och klarna under ett egendomligt kallt och tunt ljus, att hon plötsligt blev fullt vaken och såg livets öknar och människornas hårdhet. Hon såg Valdemar, som sorglöst red bort med sin älskade, och hörde ännu drottningens skratt. Men det varade endast ett ögonblick, ty ljuset var för skärande klart.

När du såg mig stå en gång Vid en ynglings sida här, Du till honom tala bort: Grumla icke flickans själ, Aldrig skall den klarna sen, Aldrig spegla himlen mer!" den lugna skogssjöns vatten Satt jag hela sommarnatten Och för böljans tropp ur båten Slängde tanklös ut försåten.

Fram räckte den gamle mildt Till dottrens möte en vissnad hand: "Kom", han sade, "du strimma I Shelmas dimmiga natt. Kom, låna en dag blott än Den blinde gubben ditt ögas ljus; Hans blick skall klarna mot kvällen, Hans mörker fly som en dröm. När aftonens moln du ser Förbleknadt segla i stjärnklar rymd, vandrar drotten af Shelma Med dagad blick dess rand

Den korta gröna kjolen var också både trasig och fläckig, och håret hängde i svarta stripor omkring det bruna ansiktet med de mörka, forskande ögonen. Indianhöfdingen undrade just vädret, om det verkligen skulle klarna. Solen glittrade mellan molnen, och de blå sjöarna i himmelens berglandskap vidgades mer och mer.

Hvar är den blomning nu, som sommarn födt? I dalen domnar allt, i skogen tiges, Och till en graf den skumma jorden viges. Dock, ögat lyftes sällt från grafven opp, En högre värld har grytt för hjärtats hopp, I jordens skymning klarna stjärnelanden, Och oförgängligt ler ett hem mot anden.

Ingen har ännu kunnat säga, att jag fruktar. Jag har mod att besinna mig. Stör mig icke, ty det börjar klarna i min själ, och jag skall snart hava samlat mina minnen. Denna kvinnas anlete sprider belysning djupt in i det förgätnas schakter. Skynda! sade Assim. Hon vill för din hand. Hon kan icke leva och samma gång veta, att du, hennes make, har dödat hennes och din egen son.