United States or Palau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kölden var ganska skarp, våra kläder fuktiga af dagg, men hoppet om att nu snart komma till en menniskoboning värmde allas sinnen, och solen steg strålande öfver fjellkammarne. Muntert trafvade vi öfver vadet och uppför den breda säterstigen på fjellsluttningen, och nu flögo ropen: »Mansklack!» med öfverdådigt gäckande tonfall emellan oss.
Nu det gällde ett vad: hvem först till den aktade herrgåln Hunne och skaffade hästar att älgarne forsla från skogen, Skulle med ett stop öl och en sup af den andra förplägas. Vargen hade ej täflat i lopp med den åldrige Hjerpvik, Där han för vadet ilade fram; den raske Mattias Skyndade skamfull efter och stötte med käpparna drifvan.
Men den starke gossen stod besegrad, Kunde icke röra sig af stället, Utan sade sviktande till flickan: "Anna, Anna, jag har tappat vadet. Du må taga strax mitt rika hemman, Du må vinna mina silfverskatter, Du må äga mina många hjordar, Och med kropp och själ är jag din egen."
JOHAN FLEMING. Nu låt oss följa Stålarm till min moder! OLOF KLAESSON. Ännu i dag blir flickan din jag håller! Och om jag vadet tappar, eger du min svarta frustande Arab. JOHAN FLEMING. Din tok! Du aldrig kärlek känt. OLOF KLAESSON. Blott åtta gånger, och hvar gång följd af små-förtret och ånger. Sjette scenen.
En gammal general, som i början av förra århundradet bodde i ett ensligt hus på landet, slog vad med en herre, som var på besök hos honom, att denne sistnämnde icke skulle kunna gå upp till en i närheten varande galge och bjuda en tallrik soppa åt ett lik, som hängde i galgen. Det var en mörk och stormig natt, men gästen gick utan tvekan in på vadet och begav sig i väg med en soppskål.
Men ändå stodo vi snart vid elfvens brädd, med strumpor och skor fastbundna vid renslame, samt ytterst beslutna att hjelpa våra kjolar hyggligt öfver vadet. Det finnes tillstånd här i lifvet, då man nödgas taga äfven en slapp mensklig beklädnad under armarne, om man vill ha sitt på det torra.
Ehuru lurendrejarens jakt snarare vann än förlorade i fart på den lugna sjön lä om klippan, tycktes dock de båda fartygen komma hvarandra närmare, i den mån de mellan dem hvälfvande vågornas höjd minskades, och snart vände sig för hvarje öga osäkerheten af vadet på styrmannens sida. Nu nådde äfven slupen den jämna vattenytan.
Klockan 5 började vi åter vårt sökande efter vägen till Nordboden, nu genom att gå något tillbaka; vi funno spår, som ledde öfver en ängsmark till en bäck, sågo bred säterväg, hårdt tilltrampad, på en fjellsluttning på andra sidan om vadet, och gingo raskt på.