United States or Falkland Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja ja men, har en hel stepp att sköta om, trehundra kor och får, svärfars gård var en af de bästa vid hela Twer. Det är väl intet allvarligt ondt med Uninius ändå, jag ville allt helsa på honom i alla fall?
Han har en ormunge till son, som man får lof att aflägsna... Oh, jag är en olycklig menniska! Pojkvalpen behöfver en risbastu, dermed blir den saken hjelpt, sade löjtnanten med en gäspning men det är fan hvad det är mörkt här, är du säker vi hitta fram, Uninius?
Hör hit, Peltonen, skrek patronen med sin höga, gälla stämma, kom hit på en stund, jag har en hel hop att tala med honom om. Han derborta på åkern var patronens faktotum, arbetskarlen Peltonen, på en gång förvaltare, inspektor, trädgårdsmästare, betjent och dräng på Hvitö gård, i tjenst hos den rike enklingen patron Emile Gerôme Uninius, Hvitös nuvarande stränge och föga populäre egare.
Uninius visste ej hur han skulle undslippa löjtnantens besök, och det gjorde hans lynne ej gladare... Slutligen tog han sitt parti, såg med en artig min på sin vän och yttrade, i det han med nervös vänlighet tryckte hans hand: Efter du är naturvän, så behagar dig kanske utsigten från mina klippor der på Hvitö ... lite kaffe med smörgås kunna vi väl bestå, om du håller till godo, jag skall låta min karl föra hem dig till hotellet i staden i qväll... Mitt ringa hus är för fattigt för att herbergera dig öfver natten.
Rakt framför gården hugger du bart, och sådana der jättar till träd! Är du stormrasande, bror Uninius? Det är väl ett misstag af förvaltaren, detta är väl icke din vilja, eller hur? Löjtnanten torkade svetten från pannan, och patronen fick ett anfall af sin besvärliga hosta, hvilken han dock afbröt, i det han rusade emot Peltonen, som just kom fram med yxen i handen bakom ett af träden.
Hvad i all verlden, är det Uninius, hvadfalls, kapten, frågade en tjock herre med militärisk hållning, Emile Gerôme, han i justitien? Precisement, svarade kaptenen, känner löjtnanten honom? Om jag det gör? Ja visst för tusan, men det är fan hvad han ser aftacklad ut! Han var marskalk på mitt bröllop i tiden och var då en tusan så fin och fiffig karl.
Du ljuger, satans karl, skrek patronen utom sig af förbittring, du ljuger, så sant jag heter Uninius, du ljuger!
Några af passagerarne helsade flyktigt, ingen gjorde min af att börja ett samtal. Endast kaptenen helsade med sitt glada leende, viftade med hatten och ropade ett hest och morrande, men fryntligt »godmorgon, godmorgon, goda patron Uninius, hur står det till med helsan?»
Om en qvart var patronen hemma inom sin gårds omhägnad. Peltonens hustru stod på andra sidan, vid grinden, och spejade utåt vägen. Hvad ser hon efter, madam? ropade Uninius, vänd till henne. Jag ser efter pojken min, han var med löjtnantens ytterplagg till östra torpet och borde väl vara tillbaka snart, svarade qvinnan med osäker röst. Inte har patron sett honom?
Uninius knep ihop sina läppar och visade sin tjenare ett ansigte så vanstäldt af vrede, att denne glömde sig ända derhän att han mumlade, tydligt nog för att höras äfven af barnen: Jo, jo, det har en gräns, herr patron, akta att ormen inte bits, när man trampar honom på hufvudet.