United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hans skrek till svar, att han ingenting kunde höra, och då han hade allvarligare saker att tala med husbond om, föreslog han, att de skulle stiga upp i kvarnkammaren. Gubben samtyckte och de klättrade uppför stegen. I kammaren, vars fönster endast var en fotshög glugg, var det redan nermörkt. Gubben gick fram till gluggen, Hans stod kvar vid luckan. Husbond började han, men rösten stockade sig.
Han är så modig, så glad, så strålande i högsätet som Tor själv, och hans handslag är så gott. Det finns många ordstäv om honom, men det allmännaste är detta: När Inge skrattar ler hela jorden med honom. Hallsten gick nu också fram till hästen. Din far, det är då Ulv Ulvsson? frågade han, men rösten stockade sig i strupen, så att hon med nöd förstod honom. Visst är jag hans dotter.
Ryttaren red fram mot rökstoden med knuten hand, men hans röst stockade sig, så att han knappt förmådde mer än viska. Erbarmliga gyckelspel! Och mitt ridderskap... Ser du ingenting mer? Jag ser, jag ser. Jag ser ljungande svärd och hör segerrop och klockringning... Men därom unnar jag dig inte att veta något. Gud förlåte mig en sista gång för min trolldom. Min kraft är slut. Jag kan inte mer.
Tänk om hans far eller tant kom just nu! Vad skulle de säga? Han blev svag i knäna av skräck. Gråt inte, gråt inte, viskade han med en röst, som stockade sig i halsen. Men Rose bara tjöt. Hon hade fått upp sin näsduk, och i den anförtrodde hon hela sin smärta. Ja har ingen å dansa me på uppvisningen, om du inte kommer.
Bella hade alltid svårt att tala när hon var upprörd, och nu sjöd det inom henne och rösten stockade sig. Hon visste ej heller hur hon rätt skulle förklara sig, hon kände blott att hon alltid skulle känna en sådan handling som en förolämpning. I detsamma prasslade det i granarna som omgåfvo banan, och Hanna Rappe kröp fram.
Hvarför?" Hon darrade och rösten stockade sig i bröstet. Men hon fortsatte, ansträngande alla sina krafter. "Jag orkar inte måste snart lägga mig. Jag är så svag." "Du riktigt darrar. Har du svindel? Låt mig hjelpa dig till sängs." "Nej, nej, nog kan jag sjelf. Gå dit, att han inte kommer." "Hit? I ditt rum? Det gör han inte." "Gå dock i alla fall, John." John gick och stängde dörren efter sig.
Röken stockade sig i Folke Filbyters torra strupe, och det dröjde en stund, innan han kunde svara. Därför fortsatte dvärgen: Mycket illa gör du, ty detta rum är inte för oheliga blickar. Vet du inte, främling, att när vi dvärgar dansa, sluta vi först, då vi falla. Då springer hjärtat upp i huvudet, så att det känns, hur det bultar under tinningen. Och då hänga vi över kanten på jorden och hisna.
Gå då ut i Jösu namn och se efter att det inte sker någon olycka, skrek pastorn, så få vi fortsätta sen. En del bröllopsgäster störtade ut, andra stockade sig vid fönstren. Det är ölet! skrek någon. Elet, elet springer! upprepade professorn. Nå, men hur kan man lägga ölet i solskenet också! Som kulsprutor lågo ölflaskorna i sina högar och smällde och fräste, så att skummet rann utåt marken.
Tyngd av skuldkänsla gjorde Stellan en ödmjuk bugning. God dag, sade han med en röst, som stockade sig i halsen, medan han stirrade på den, från vilken han tagit glaskulan, som var värd tio stenkulor. Men ingen svarade. De bara stirrade på honom. Hans kinder brände av skam, medan han från pojken med glaskulan såg på den, han brutit sönder en vagn för... Han ville inte se på just dessa två.
Hon kastade en frågande blick på fru Leistén, hvars uppsyn visade, att hon visste något, fastän hon inte ville säga det. Blodet stockade sig i Almas bröst. "Hvad skall det här betyda? Säg, käraste Emma!" "Det kan du väl sjelf nog förstå." "Jag förstår ingenting, rakt ingenting." "Åh, du förstår nog. Det ser jag på dig." "Är det möjligt? Hvad ?" "Ja, ni ha varit oförsigtiga." "Oförsigtiga?"