United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Rysslands moder, kejsarinnan Katarina, Hos Natalia Feodorovna I furstinnans höga, hvita slott vid Volga Tagit hvila öfver natten.
Säg, Potemkin, ni, som finner råd för mycket, Säg mig, hur skall Katarina Få sitt Ryssland öfverallt som här vid Volgas Vackra stränder ljust och bördigt?"
Nu avbröt henne Ludwig, sägande: Den stora Katarina av Ryssland var också en självständig varelse och fick inte heller gifta om sig, efter vad man sagt mig. Följden blev ett spring av diverse karlspersoner värre än i någon pigkammare Fru Olga sa: Vill ni höra på eller vill ni inte?
Sagdt; och stilla på den bedjande hon sänkte Med en stjärnas blick sitt öga, Men hon talte: "Denna gåfva af en moder Skulle alla ej förskjuta; Vill ni skänka kejsarinnan Katarina Edra båda vackra söner?"
Han tänkte också på Katarina av Gützkow, den saktmodiga omhulderskan, som red bredvid honom i släta, ofärgade tyger, men till sist dukade under för vedermödorna och gömde sig i ett kloster. Och han kunde ännu få färg i kinderna, när han hörde för sitt öra Erik Klippings vreda ord över att Magnus icke lönade den danska hjälpen.
Rörd, af modren hennes gåfva, själf en moder, Tog den höga monarkinnan, Men hon smekte mildt de spädas ljusa lockar Och till gifvarinnan sade: "Katarina tar ej skänker utan genskänk, Hon är van att återgälda; Därför nämn en billig önskan, goda dotter, Att sin skuld hon får betala."
Rysslands moder, kejsarinnan Katarina, Fick en glädjetår i ögat, Men hon sade: "Jag är lycklig denna morgon, Jag vill skåda andras lycka. Furst Potemkin, låt befalla våra vagnar! Jag vill göra promenader Till de ljusa, vackra hyddorna där borta Och betrakta deras inre." Sagdt.
O, min makes höga moder, af förbarmning Tag er ädla blod tillbaka, Jag är fattig, jag är värnlös, den förskjutna Kan ej fostra furstesöner." Så Nadeschda; men med knappt förborgad vrede Tog furstinnan åter ordet: "Tro ej, höga kejsarinna, hennes saga, Låt vår ädla ätt ej skändas! Djärf med panter af en fräck, förbjuden kärlek, En bedragerska, hon kommer." Rysslands moder, kejsarinnan Katarina.
Kejsarinnan log med sommarns ljusa dager; "Alltför mycket", så hon sade, "Har ni fordrat, en i ära mognad furste För två späda furstesöner. Min furstinna, om er önskan skall beviljas, Måste ni er lösen öka, Måste ge också er själf åt Katarina Med ert hela varma hjärta." Sagdt; och utan att ett svar förbida räckte Åt den bedjande hon handen.