United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det låg en stämning af stilla melankoli öfver dem båda. Hon berättade om sin sjukdom i lätta, lekfulla ord, men med en röst som darrade. Kvällsluften var fuktig och rå; hon hostade mycket. Alltsomoftast måste hon påminna honom om att han gick för fort och stanna med handen på bröstet, stridande mot andnöd och hjertklappning. Men så fortsatte hon, talande i skämtsam ton om att hon snart skulle dö.
Bertha fattade henne i armen och drog henne fram till flickorna, som röda och förlägna tumlat bort i en vrå. Fröken Sommar, här äro två möss, som jag fått i fällan. De ville så gerna kyssa er, men tycka sig ej ha råd. Flickorna hostade och blinkade och gåfvo Bertha allehanda varnande tecken, som hon lugnt satte sig öfver.
Och fru Olga hostade lätt; hon rätade upp sig, hon grep med båda händer i fönsterkarmen och stod där som en föreläsare i talarstolen. Blodet sköt plötsligt upp i huvudet, glödde i kinderna och gjorde henne vackrare och yngre, än vad hon önskade vara just nu. Men hon klarade strupen och yttrade med dämpad, allvarlig, behärskad röst: Flickor! Vet ni vad! Jag ska tala om någonting för er?
"Om herr öfversten" här hostade herr Gåsevinge "jag menar, ifall det ej är för hårdt att drifva honom på landsvägen med hustru och barn." "Tyst, Gåsevinge", sade öfversten med en sträng min, "ni är själf en stackare, jag säger en godhjärtad narr, och därför vill ni vara en stackarpatron i alla edra dagar. Låt mig icke höra vidare om den saken.
De främmande sakerna omkring henne gjorde henne rädd, de liksom hotade henne och det kändes, som om hela rummet med stränghet hade bedt henne gå bort. Hon ämnade också redan draga sig tillbaka, men märkte i det samma i andra ändan af rummet en dörr, som stod på glänt. Hon hostade... Mjuka steg hördes; på tröskeln visade sig en svartklädd fru, stor och fet. Det var helt säkert hon. Mari började.
Och i det han åter besteg talarestolen med allas blickar fästade på sig satte sig ingeniören förargad på sin plats, mumlande: »En sådan skojare!» Mr Montgomery hostade, gjorde en stor gest och sade: »Mina herrar! Efter mitt föredrag och ändad diskussion kommer jag nu till det stora, praktiska i mitt förslag.
Om en stund gick mor ut, sägande till den vid väfstolen sysselsatta unga qvinnan att komma med henne för att ripa enris till morgonen samt att iordningsställa badqvastarne. De båda qvinnorna aflägsnade sig, de små följde dem i kjolarne, och far och son stannade ensamma qvar i stugan. Ukko fick ändtligen eld på sin pipa, hostade litet och började samtalet med sin äldste son på detta sätt!
Det är inte så ondt om pengar här i verlden som du tror och jag är inte den som ämnar arbeta ihjäl mig för några usla marker, inte! Men det säger jag, att när jag får några, så ska' vi dela! Vill du det, ditt gamla skrof, säj? Han hostade litet, den gamle, tog så hennes arm, hjelpte sig upp i sittande ställning och såg sig ett ögonblick omkring rådvill och med tomma blickar.
Melodien hade gått henne ur hufvudet. Och i höjden skrek hon, så den helige St. Isaks heliga eld var nära att blåsa ut. Det var alldeles stört omöjligt. Fru Mäienen vred sig på pianostolen, fingrade på sina hattband, hostade, rodnade och visste inte hvad hon skulle tänka. Jag skall skicka hit Dion med noter, menade hon, och så kan han lära Er. Kan Dion plugga?
»Visst fanken», instämde Broman. »Om vi skulle fara till ett tehus och se på geishorna?» »Är du galen?» frågade norrmannen. »Dricka teblask, är det vad du vill? Fast geishorna är ju ....» Styrman Bryngelson hostade lätt. »Annars skulle jag kunna visa vägen till ett annat hus, där man slipper att dricka te», sade han. »Vad får man där då?» frågade Broman.