United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn. Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren. Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes. För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf. Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig.
Seidis tjusta hjärta rördes; O, hon minns, hur själf hon förded Från sitt fosterland, Långt från Serviens gyllne dalar, Från dess rosor, näktergalar, Från sin lycka Vid Moravas strand. Barmen höjes, kinden lågar; "Ser du främlingen?" hon frågar Sin förtrogne slaf, "Konungsfalken kan ej lära Band fördraga, bojor bära; Han vill flyga Öfver land och haf.
Båda ytorna sträfva att komma i samma läge. Men jemvigt kan endast inträda genom att den högre ytan sänks, hvarigenom samtidigt den lägre höjes. Det är dit det moderna samhällsarbetet sträfvar. Och det går dit! Säkert! Och sen blir det lugn. Sedan numera intet kroppsarbete hemma kom ifråga blef Johans lif uteslutande ett inre, overkligt tankelif. Han läste hemma allt hvad han kom öfver.
HERRENS stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast. Hör, det är HERRENS dag! I ångest ropa nu hjältarna. En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och trångmål, en dag av ödeläggelse och förödelse en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, en dag då basunljud och härskri höjes mot de fastaste städer och mot de högsta murtorn.
Och inom några korta stunder Ljuder där ett klappande på porten: "Öppna porten, om du Gud bekänner, Öppna porten, mig förtära lågor!" Stojan tiger och vill än ej svara, Högre klappar åter Ivans syster: "Opp, mig rycka floder med sig hädan, Opp med porten, om du Gud bekänner! Snart till molnen höjes jag af vindar."
Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot och rost, om gräshoppor och gräsmaskar komma, om fienderna tränga folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan plåga och sjukdom kommer, vilken det vara må, och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa, vilken det vara må, eller ock från hela ditt folk Israel, när de var för sig känna den plåga och smärta som har drabbat dem, och de så uträcka sina händer mot detta hus, må du då höra det från himmelen, där du bor, och förlåta och giva var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta ty du allena känner människornas hjärtan på det att de alltid må frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.
Ingen såg dock henne gråta, ingen Henne klaga hört; att trösta andra Lefver hon, en ängel själf, som höjes Öfver jordens lust och nöd. Främling, stunden lider. Nalkas kunde Icke hon med bön sin makes moder; Där fanns Dmitri, han, förföljarn, hotfull Väntande sitt rof. Dock, detta öga Grät för henne, dessa läppar bådo Böner, dem hon själf ej nu fick bedja.
Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot eller rost, om gräshoppor eller gräsmaskar komma, om fienden tränger folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan plåga eller sjukdom kommer, vilken det vara må, och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa, vilken det vara må, eller från hela ditt folk Israel, när de var för sig känna plågan därav i sitt hjärta och så uträcka sina händer mot detta hus, må du då höra det i himmelen, där du bor, och förlåta och utföra ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta ty du allena känner alla människors hjärtan på det att de alltid må frukta dig, så länge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.
Ty mitt i din sommar och din bärgningstid har ett skördeskri slagit ned. Glädje och fröjd är nu avbärgad från de bördiga fälten, och i vingårdarna höjes intet glädjerop, höres intet jubel; ingen trampar vin i pressarna, på skördeskriet har jag gjort slut. Därför klagar mitt hjärta såsom en harpa över Moab, ja, mitt innersta över Kir-Heres.
I våra dagar höjes ofta ropet: »Afskaffa fattigdomen!» Men det kan lyckligtvis icke ske; fattiga skola vi alltid hafva ibland oss. Afskaffa fattigdomen, och se sedan hvad det blefve af »människosläktet? Framåtskridande och utveckling skulle upphöra. Tänk om dess framtid berodde på de rika. Tillförseln af hvad som är godt och stort skulle afstanna och det mänskliga samhället återgå till barbarism.
Dagens Ord
Andra Tittar