United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Man har fått en mera regelbunden och genomskinlig tankeföljd, men det kan blifva fråga om, huruvida ej just det abrupta gör en långt kraftigare verkan. Så här läser man hos Lucidor sedermera öfverarbetade verser: »Hvad är tit lijf? It damb, som snart försvinner. Hvad är tin lust? En ström, som fast bortrinner. Hvad däjligheet? En färgad maske-stek. Hvad godz och guld? En glittrand mull och treck.
Svetten svällde i hans panna, Hjärtat slog och barmen häfdes, När han ändtligt kom att stanna; Dock god min behölls och kräfdes. 'Fick du trafva? ljödo ropen Skämtsamt ur den ystra hopen, 'Hur gick färden, hur var stigen? Munter svarte: 'Tämmeligen. Kort därpå blef Armfelt slagen; Munter, blodbestänkt, ja, färgad, Stod sin fana närmst den dagen, Genom honom blef hon bärgad.
Nu trädde Madame Bonaparte och Mademoiselle de Beauharnais in i logen, tillika med Madame Murat. Ryktet flög redan genom salen om huru de blott genom ett tillfälligt dröjsmål Madame Bonaparte hade i sista ögonblicket bestämt sig för att byta om schal blivit räddade från explosionen. Hortense hade blivit lätt sårad i halsen, spetsslöjan, som hon i hast svept om sig, var färgad av blod. Folk såg det, och ropen och handklappningarna började på nytt. Madame Bonaparte var i en sådan sinnesrörelse, att hon strax nästan sjönk ned i fåtöljen; hon storgrät, i
Hjärtligt är han vår vän, den raske Mattias, ty ständigt Handlar han redligt med oss, som i går, då vi köpte hans björnhud Kostligt, hur väl och hur snart vi fingo den åter försåld här. Ty den var ej af mal försåtligt stungen, ej heller Bar den en färgad svärta, som snart förblekes af åldern; Därför förnöjde den ock välaktade herr kommissarien."
Eusebias mörka lockar svalla, utan att hämmas av en enda hårnål, i fria vågor kring axlarne, och hennes fingrar, berövade sina diamanter, hava ingen annan prydnad än sin naturliga skönhet och den lätta rosenfärg toalettpenseln givit deras naglar. Eusebias kind, annars livligt färgad av hälsa och ungdom, är i dag något blek, ty blekhet kläder botgörerskan.
Deras grenar buro svarta märken, och deras bark var svedd. Jag visade henne på stenfoten, vilken var färgad som av sot, på den lilla trädgårdstäppan, som var oordnad, och på en hög gammalt virke, vilket låg kvar ute på planen. Det var bränt och förkolnat, ruttet och förvittrat. Det var det enda, som fanns kvar av vårt första hem. »Här har varit eldsvåda», sade jag. Och min stämma skalv.
Dagens Ord
Andra Tittar