United States or Poland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Slyna svarade ekot och med en så god härmning av min mors grova och hesa röst, att hon kände sig övertygad och gick in igen. Dock förbjöd hon mig att vidare vissla på gården. Men jag fann råd. Jag var då som nu agent för en stor leksaksfabrik i Nürnberg och hade ett litet lager av speldosor, sjungande fåglar och dylikt.
Gå bort, jag känner icke dig! då ropar konungen, och ekot svarade: Gå bort! i mörka kammaren. Man ropade: gick konungen till andra sköna land, att bära där en krona i ovansklig makt och fred? Ej röcks han bort att bota synd, av dödens stränga hand? Säg for hans själ med kroppen i den svala graven ned? Och hela folket ropade: vart gick väl konungen, och ingen ingen svarade i mörka kammaren!
Men ekot av åskdundret genljuder på nytt, och åter gripen av extas tar jag och öppnar bibeln på måfå, i det jag ber till Herren att han må tala högre för att jag skall förstå! Min blick faller genast på följande vers ur Jobs bok: »Vill du göra min dom om intet, vill du fälla mig för att själv få rätt? Haver du en arm såsom Gud, och kan du låta tordönet ljuda såsom han ?» Intet tvivel mera!
Med skälvande läppar formade jag en vissling. Och hör! Mycket riktigt svarade ett eko, svagt och avmätt och alldeles lagom. Men ekot var ingen annan än min flicka, som stått bakom muren och hört alltsammans. Då sa min mor: Få nu se, om ekot svarar mig. Och hon ropade: Gemena slyna!
Helt förskräckt svarade jag: Kära mor, jag visslar så gärna; men inomhus vill jag inte göra det för att ej visa dig vanvördnad. Jaså på det viset, sade min mor allt annat än övertygad. Men vem är det då, som svarar dig? Ännu mera skrämd sökte jag förklara för henne, att vad hon hört, endast varit ekot från husväggen. Det ekot vill jag höra sade min mor och befallde mig att vissla.
Många takter hade de icke hunnit, förrän de otrogna på ångaren svarade med Boccacciomarschen, blåsen av sex kanonjärer; och nu skuro sig rytmer och harmonier och kämpade i luften som änglar och djävlar, tills ekot från stränderna blandade vänner och fiender i en enda röra av ljud, som rullade ut över fjärdarne att bryta sig och dö som vågor mot de sista skären.
Ingen svarade. Helt nära i berget genljöd hans röst och ekot återgaf hans rop hastigt och med yttersta noggrannhet. Han sprang upp för den knakande trappan, tog den i ett par skutt och slog på dörren. Ingen öppnade.
Herman!" skallar det högt genom den mörka skogen; men endast ekot svarar honom. Nu märker den stackars gossen, att han gått vilse och vill gå tillbaka. Men ingen väg synes mer bakom honom allt är höljdt i snö. Då förlorar han modet. Bittert gråtande kastar han sig ner på marken och ropar förtviflad: "Mor, mor, ack, hjälp mig!" Men allt är tyst, endast vinden far suckande genom de gamla furorna.
Efter en timmes uppfriskande sömn vaknade Erlandsson. Han visste inte vad han vaknat av, men ekot av en röst klingade ännu i hans själ. Erlandsson gnuggade sig i ögonen och såg sig omkring. Var tusan var han. Mörkt var det som katten, men så mycket var i alla fall klart, att han satt på fotsteget till kuskbocken på en droska, som outsägligt sakta rullade på en landsväg.
Dagens Ord
Andra Tittar