United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den var lika lång som en av hans egna önskelistor till julen. Han frågade, med ett kort tonfall i rösten: Ska du ha allesamman ? Nä då! Förstår du inte. Bara ett iblann. Då och då. De skulle va så stilit. Han nickade en smula tvärt och avmätt och stoppade listan i fickan. Han var inte längre glad. Han anade att någonting skulle hända. Han ångrade att han gett henne de 100 sorterade frimärkena.
Med skälvande läppar formade jag en vissling. Och hör! Mycket riktigt svarade ett eko, svagt och avmätt och alldeles lagom. Men ekot var ingen annan än min flicka, som stått bakom muren och hört alltsammans. Då sa min mor: Få nu se, om ekot svarar mig. Och hon ropade: Gemena slyna!
Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.
Han intog en så imponerande ställning som möjligt det vill säga: han skrevade ut med benen och förde guldknappen till näsan och sade i avmätt, högtidlig ton: Vet ni, unge man, med vem ni talar? Nå, än sedan? Mitt namn är Brackander. Patronen väntade, att detta namn skulle verka som ett åskslag på motståndaren.
De båda vid arbetsbordet sittande prästerna läto icke störa sig i sina sysselsättningar. Tukten förbjöd dem att med ett ögonkast yppa sitt deltagande för samtalet, som hölls i en särdeles avmätt och kylig ton. Men deras öron voro spända, och de förlorade icke ett ord av vad de ville höra. Du har några dagar varit borta från Aten, sade biskopen till Krysanteus.
Men Vickberg rörde sina smala ben i jämn, avmätt takt på hemvägen. Han hade visat sig i samhället, så att säga fullgjort sina umgängesplikter. Han trivdes bäst i ensamheten. Men han visste också, att Roger Bernhusen de Sars' hovmästare ej honettemang kunde undandraga sig alla sällskapslivets förpliktelser. Herr Vickbergs kamrat och samboare, betjänten Johnsson, var honom i allo olik.
Någon bakom dem ropade: Axel! De vände sig om. Det var Josef Nilson. Han gick i sjunde nedre och hade klumpfot. Fördenskull kallades han lord Byron. Bor han också där? Axel stannade och nickade. Också Stellan blev stående och väntade på Josef, som närmade sig med de kokett rytmiska stegen hos en person med klumpfot. Han nickade kort och avmätt åt Stellan utan att bevärdiga honom med ett ord.
Dagens Ord
Andra Tittar