United States or United States Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Församlingen såg intresserad ut och den förtorkade professorn ordföranden nickade öfvertygande, som ville han säga: »Ja, detta veta ju alla men vänta, nu kommer det!» Talaren fortsatte: »Hvad vore naturligare för den framåtsträfvande människan, än att man sökte att begagna sig af denna i jorden inneboende värme, föra den upp till ytan och där göra sig den nyttig? Intet!
»Hur är det med dig?» sade han muntert. »Bra.» Men det var henne omöjligt att få uttrycket gladt. »Bra? Du säger det med en röst som icke är mycket öfvertygande.» Det blef ett ögonblicks tystnad. Han gick omkring i rummet och funderade på ett sätt att visa sin medkänsla; men han vågade icke anslå en allvarligare ton af fruktan för att synas alltför sentimental och möjligen göra ondt värre.
Han talade i öfvertygande, smekande ton: Jag har inga penningar i dag, skräddarn tog en del och Isaksson, den judrackarn, tog resten! Du får alltsammans i nästa vecka... Du vet, öfverstens systerdotter, den rika Emma Schell, oh! det är en lång historia... För resten, tror du inte på den förlofningen såsom fullgod kredit, så ha vi ju farbror August.
Hon hade glömt hela saken. Det behöfs ej heller, sade Jenny öfvertygande, jag har lånat den åt flera flickor, yngre än du, och de ha alla tyckt om den. Bella tog motvilligt boken och gick, följd af Bengt och Hanna. När hon kommit hem och begynte kläda af sig, kom hon ihåg boken.
Icke dess mindre verkar dikten öfvertygande genom sin inre följdriktighet och sanning, diktionens skimrande fägring och stämningens djup, buren af de antikartade metrarna, som episkt fortlöpa i orimmade romanser.
Der rörde sig inom henne en känsla af medlidande, som gjorde allt annat smått. Denna framställning var alltför äkta i sin ton för att icke verka fullkomligt öfvertygande. »Hur kom du för resten att tänka på dethär?» frågade han efter en stund. »Det var något i den lilla fru Hedströms sätt, när jag frågade henne om hon icke haft lust att vara med deruppe hos dig om kvällen.»
Angelas röst var så både fast och öfvertygande, att Ante utan vidare reste sig opp och tog vägen ut. Ante stod åter på en predikstol i skogen. Denna gång på en ganska måttligt hög sten, som var helt och hållet öfverväxt med grönhvitskimrande mossa. "Kyrkfolket" hade kommit från alla håll, somliga hade haft lång väg att gå. De hade sökt ut krokvägar mellan trädstammar och rundt småmyrar.