United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !


I denna afsikt hade han gärna uppbjudit all sin juridik för att ge hvarje förekommande mål det möjligaste utseende af probabilitet och rättvisa, öfvertygad om att den gamle öfverstens benägenhet att låta sin fordran hvila helt och hållet skulle bero af mängden af de mål, han hade utsikt att vinna; men vid närvarande konjunkturer syntes honom denna uppgift alltför svår, för att han ens skulle kunnat hoppas den minsta framgång vid försöken att lösa den.

"Ni kan , hvart ni behagar, jag behöfver er icke mer för i afton, och vill ni icke åtaga er denna sak, får jag nog den, som gör det. Utan anledning!" upprepade han litet lugnare, "var det icke anledning nog, att han hörde kacklandet?" Herr Gåsevinge steg opp, tog sitt glas, drack med en vördnadsfull bugning öfverstens skål i botten och aflägsnade sig.

Men du, Thorsten, af mig får du aldrig låna penningar mer, ja, jag vill vara en nors, om du kan narra mig en gång till. Löjtnanten fortsatte att tala om sina förhoppningar. Öfverstens systerdotter, en rik och förtjusande flicka, skulle säkert inte säga nej. hade han bara ett steg till att komma grön qvist ... bli adjutant, och sedan stodo ju hela verldens herrligheter öppna för honom.

Herr Gåsevinge hade i grunden ingen lust att uppträda i detta mål, i synnerhet sedan han insåg vanskligheten af detsamma och befarade, att omständigheterna därvid skulle väcka uppseende och göra honom till ett åtlöje för hans bekanta vid tinget; han började därför söka draga sig ur spelet och anmärkte, huruvida det icke vore skäl att låta saken förfalla, mycket hellre, som den icke vore herr öfverstens egen och som för bristande vittnen och upplysningar föga anledning vore att vänta en gynnsam utgång.

Det är er storhet, Gåsevinge, och er lycka, som ni vunnit genom er godsinta efterlåtenhet i världen och ett glas, det kunnat fås," här flög ett ofantligt löje öfver den ädle öfverstens anlete det är er storhet, säger jag, att kunna vara efter er egen smak och er egen öfvertygelse utan att straxt draga hopens ögon er.

Kronotvisten hade utfallit illa, skallgångsmålet var förloradt, emedan de tre etcetera i brådskan icke kunnat laddas med annat än löst krut, den gamla krigaren själf hade blifvit pliktfälld för svordom af förtrytelse inför rätta, och till råga alla dessa jobsposter hörde herr Gåsevinge ändteligen i sin nöd ljudet af öfverstens steg i farstun och såg honom inträda pustande af ifver och med vredens stelhet i det stora, vidöppna ögat.

Men han såg mörker råda omkring sig och icke hörde något annat ljud än skrålet af den gamle öfverstens djupa andetag, fann han sig alltför litet skyldig att redan dags gifva sig i händerna dagens vedermödor, lämnade därför outredt, om det var en dröm eller verklighet, som sväfvade för hans erinring, vände sig om sitt andra öra, slog allt bekymmer ur hågen och insomnade åter tyngre än någonsin förut.