United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Minst ett par tunnor äpplen kan jag räkna på... De ska ju vara till att köpa vinterfoder... Nå, så har jag, här slog det kluck för skräddarn, som om det fastnat i halsen, så har jag mina meloner. Asch; låt oss se dina meloner först! Se! Kan du inte se dem därute! Om tre dar ä de färdiga, och då har jag mina åtta kronor; det är brännvinet! Vänta då tills melonerna bli färdiga åtminstone.
Ge mig en sup, Anna, för jag vet du har gömt undan i skåpet, så talar vi inte om den saken mer! När skräddarn fått en redig, gick han ner till bryggan och tvätta sig. Och en timme efter satt han på bordet och sydde, under det hämplingen visslade för honom.
Skräddarn slog benen under sig och satte sig på bänklådan; och barhuvad som han var med luggen ner i de rödsprängda ögonen, lät han huvet falla mot bröstet och grät; grät så förfärligt, om av brännvin eller sorg eller båda delarne, visste inte Anna, som kom tillstädes: Du har fått för dansa, du! sade hon. Jag ska aldrig supa mer! snyftade Gustav. Aldrig supa mer!
Här är jag! hörde han sig svara i sömnen, på något rop efter skräddarn, så högljutt att han vaknade om en obestämd tidrymd, som kunde varit ett år eller en halvtimme, och så blev det svart och tyst igen. Nästa gång han förnam något, gjorde det rysligt ont i huvet, och bakom en bjälke viskade någon, som hade klackjärn på sig.
När han nu kastade fram sitt förslag för systern, som satt härute och hushållade för honom, var det inte något påhitt i hast, utan en länge ruvad idé, som ätit sig fast i hans huvud och som skulle gå igenom. Systern, som var fem år äldre, hade nog makten i huset, men när det gällde på riktigt, så var skräddarn envis som synden; och om det också skulle grälas i åtta dar, så tog han sig igenom.
Ge mig en sup, Anna, för jag vet du har gömt undan i skåpet, så talar vi inte om den saken mer! När skräddarn fått en redig, gick han ner till bryggan och tvätta sig. Och en timme efter satt han på bordet och sydde, under det hämplingen visslade för honom.
Och mitt under huvudvärken, när de onda tankarne kommo och gingo, måste han avbryta sig själv och fråga Anna: Tror du de hade roligt i alla fall? Och när Anna svarat ja för tredje gången, avslutade skräddarn sina tröstegrunder för sig själv: Nå, så var det roligt i alla fall! Uppsyningsman.
Hör, herr kammarmusikus, hör såna basar; de klingar ackurat som en liten orgel... Håll käften på skräddarn!... Det blev rörelse kring borden och ruset tilltog. Då skriker någon: Gusten är här! Var? Var? Clara upplyser, att hon sett honom nere på vedbacken. Säg mig till, när han gått in, ber pastorn, men inte förrän han är inne, hör du det!
Skräddarn stod och stirrade på stickelbärsbusken, som om han sökt nyckeln till en gåta, och ett leende rann upp, motsträvigt till börja med, men snart klyvande hela det tåriga fula anletet, och med handen på knäet utbristande i den tillfredsställda hämndens förnöjda skratt: Tror nån människa de haft förstånd att skala gurkan.
Än var han vid spisen och motade opp några sittande par, än var han vid bordet och fick gubbarne att supa. Inte så häftigt, ser du, natten är lång, och man vet inte vad som kan hända! varnade de gamle. Men skräddarn var alldeles »vill». Och hur det var, så slog gårdagsruset opp, käpparne började vingla och den lilla mannen såg vingskjuten ut.