United States or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sedan dom nu avancerat lite har man ju fått tillfälle att se lite lik, men vad är det i själva verket? Kan man ha någon verklig glädje av det?" Charley Reeves svarade inte, och Harry Taylor fortsatte: "Här kommer man resande många tusen mil för att få se folk slåss, och vad händer? Jo man placeras kilometervis ifrån platsen för slagsmålet, fraktas än fram och än tillbaka.
Harry Taylor lyste upp när han fick se den sårade, stoppade, steg av och slängde motorcykeln i diket på ett sätt, som förklarade dess skamfilade utseende. "Förståndigt av er, gubbar, att ta er fem minuter i samma ögonblick, som ni fick se min rena profil svänga runt vägkröken.
"Nu medan jag har herrarna så här på ett ställe och ni inte har brått som vanligt, så skall jag passa på och göra en liten intervju. Vad säger ni, överstelöjtnant? Tror ni att kriget går igenom?" "Monsieur Taylor! Har ni klart för er, att ni står överbevisad om spioneri och när som helst kan vänta att bli skjuten?" "Puh, puh! Vi skall inte tala vidare om den lilla historien", sade Harry.
Menar du att tyskarna skulle få lov att skjuta flera hål inte blott i maskinen utan även i dig och Harry Taylor, Esq. från Helena, Montana U.S.A.? Ämnar du inte flyga utom skotthåll när du har ansvaret för ett så dyrbart liv som mitt?" Duvallon hade aldrig haft så roligt. "Nej då, kära vän! Jag ämnar gå så lågt jag vågar. Antagligen blir vi inte träffade, bli vi det så tja."
Jag är en blygsam man, men jag kan i alla fall inte hjälpa att jag gripes av en verklig beundran när jag tänker på mig själv." Charley Reeves tömde långsamt sitt glas. "Jag skall be till gud för dig." "Det var hyggligt!" sade Harry Taylor överraskad. "Det trodde jag inte dig om." "Jag skall be", sade Reeves, "att du ramlar ned och slår ihjäl dig.
"Så'nt där händer inte i verkligheten. Och för övrigt vore du inte smart nog för att kunna arrangera det." "Det är inte lögn", sade Harry Taylor med djupt allvar. "Det är sanning, men inte mot förmodan. Och jag erkänner att det var smart gjort av mig att arrangera det. Känner ingen annan, som skulle ha kunnat klara av det.
Han tycktes ha förlorat allt intresse för denna världen, och ingen rörelse tydde på att han levde. "Slö pojke det där!" sade Harry Taylor och betraktade honom kritiskt. "Om vi inte piggar upp honom, så kommer han bort snart. Var är min fältflaska? Här! Se så, gapa och blunda, så får du något gott." Han tvingade ned några droppar av spriten i den sårades mun, och karlen öppnade ögonen. "Se så ja!
Harry Taylor slank in hel och hållen, slog sig ned, lade hatten inom räckhåll och sade: "Gudskelov för det då! Jag längtar inte efter att få träffa honom. Hoppas att han begått självmord eller något annat förståndigt." "Vad nu hava hänt?" frågade Ferati. "Åh, ingenting just. Det blev visst bara något hinder med hans telegrafering, och han är antagligen litet nervös nu.
"Hur många tyskar stupade egentligen i det där slagsmålet, som ni var med om?" "Ingen", sade den sårade. "Dom skubbade sin väg båda två." Harry Taylor öppnade försiktigt dörren och stack in huvudet. "Är Hyes här?" frågade han med en viss ängslan i rösten och såg sig omkring. "Nej", sade van Weide. "Jag har inte sett honom i eftermiddag."
"Fel? Det är en sabla hoper fel. Ser du inte att det finns en hel hop hål i den här vingen, en, två, tre en sabla mängd." Aviatören skrattade och började stiga upp i maskinen. "Det där är ingenting att bry sig om. Det är bara hål efter tyska kulor." "Bara!" sade Harry Taylor, och ställde sig bredbent med händerna i byxfickorna. "Bara!
Dagens Ord
Andra Tittar