United States or Libya ? Vote for the TOP Country of the Week !
Välaktade herren, Nyss inkommen att se för en stund det glada gelaget, Stod åhörande rörd de växlade orden och talte: "Önska ej slikt, Rebecka, och tänk ej på grafven i otid! Hvem, då ej du mer rörs i den rymliga stugan, skall väcka Pigorna opp till rock och till väf, hvem pyssla med katten, Hvem ge hönorna mat och vakta på äggen beständigt?
Och sedan han druckit en slurk, kände han sig benägen att uppta det fallna samtalet, som berört honom ytterst angenämt. Men gumman hade rest sig för att pyssla i spisen, flickorna rände ut och in, och rackan gav skall på gården, så att uppmärksamheten drogs utåt. Så, nu ha vi gossarne hemma, sade gumman.
Jag har fått lof till ett i natt, så får hon pyssla om ungen sin, och när jag af Ulf fick höra talas om ditt kalas, så beslöt jag strax Men, kära Nadja, gå nu, jag är inte alls af det slaget, som har fruntimmer hos mig på herrbjudningar, hvad skall madamen här säga! Hva! Madamen, hon, Bergströmskan!
Och sedan han druckit en slurk, kände han sig benägen att uppta det fallna samtalet, som berört honom ytterst angenämt. Men gumman hade rest sig för att pyssla i spisen, flickorna rände ut och in, och rackan gav skall på gården, så att uppmärksamheten drogs utåt. Så, nu ha vi gossarne hemma, sade gumman.
"Då tvingar ni mig väl att gå bort." Alma svarade just ingenting härpå, ty hon önskade verkligen inom sig, att han skulle gå. Nymark sade farväl och gick. Derefter fortfor Alma ej med samma ifver att pyssla om blommorna. Allt efter litet tänkte hon på Nymark och upphörde med arbetet för att eftersinna, om han kanske kände sig sårad och om han alls numera skulle besöka dem.
»Roligt att få se er, roligt att få se er», sade den gamle herrn, i det han tryckte hennes hand, »jag trodde knappt mamsell Kristiana lefde. Men jag kan känna igen er, jag tycker nära nog, ni är er lik, bästa vän! Åh, hvad det var roligt!» Hon tvang honom att sätta sig bekvämt och bra i stolen samt började pyssla om honom, skaffade honom en pall, soffdynor och schalar.
Flickan stod vid spisen, skötte sina sysslor och småsjöng. Gästgivarn torkade sig om mun, tackade gud och sade: Nog kommer du att trivas i Sutre. Det var inte farligt. Aldrig! sade flickan. Åjo bevars, vidhöll gästgivarn. Du är inte tungsint av dig. Och får du sen småfolk att pyssla med. Då går jag min väg, sade flickan. Med ungen? undrade gästgivarn och småflinade.
Du reser, söta barn, sade Hanna med låtsad myndighet. Tant Karin behöfver dig, hon kan ej resa ensam. Hennes lynne har fått en alltför stark böjelse för melankoli, och hon behöfver framför allt förströelse och uppmuntring för att blifva frisk. Och dessutom någon att pyssla om, det är en så god afledare för sinnets sorgbundenhet. I