United States or Mali ? Vote for the TOP Country of the Week !
Flickan stod vid spisen, skötte sina sysslor och småsjöng. Gästgivarn torkade sig om mun, tackade gud och sade: Nog kommer du att trivas i Sutre. Det var inte farligt. Aldrig! sade flickan. Åjo bevars, vidhöll gästgivarn. Du är inte tungsint av dig. Och får du sen småfolk att pyssla med. Då går jag min väg, sade flickan. Med ungen? undrade gästgivarn och småflinade.
"De syns dra ihop sig till nederbörd", anmärkte Ante, "det såg ut så kring månen i natt, och då blir det farligt ledt för oss te komma härifrån i slasket. De bli allri nå'n skare." "Om vi bara hade någe te' äta så ha vi de bra här i vår egen stuga." "Men vi ha nog ingenting te äta." "Om de hade vari sommar ändå", fortfor Maglena. "Men de är ingen sommar än", svarade Ante med tungsint uppsyn.
Om han hade kunnat rodna, skulle ansiktet ha färgats av glädje, då han stack ut huvudet mellan de hängande fällarna. Lika hastigt överfors det dock av en tungsint trötthet, och han viskade: Soldis har legat i en tyst och lång sömn och hon andas så sakta, att jag knappt längre kan höra det. Soldis, Soldis, ännu har du inte förlåtit mig! Varför går du ifrån mig just nu?
Man afskaffade den i ett slag genom läseriet, trodde man. Johan blef läsare af många motiv. Bankrutt på jorden, han skulle dö vid tjugufem år med smält ryggrad och bortfallen näsa, sökte han himlen. Tungsint af naturen, men full af ysterheter, älskade han det tungsinta.
Den vithårige riddaren fattade Valdemars hand och bredde ut den över sitt hjärta. Känn här ett hjärta, som är troget som guld, fortsatte han försiktigt, som rädd att stenarna skulle lyssna. Du behöver någon att förtro dig till, Valdemar. Du har länge varit tungsint. Jag märker sådant. Andnöd, tryck över bröstet. Det börjar som en sjukdom.
Ante blef mer och mer benägen att stanna och höra på deras pladder, om det också innebar så mycket af knot och jämmer, att det högg som spikar i hans sinne. Men han var själf så trött, så hungrig, och därtill så grufligen tungsint. Det var ändå han, Ante, som dels lockat, dels tvingat syskonen att ge sig ut ifrån känd bygd så helt skötelöst.
Det talar vi inte om. Griller. Hur är det med dig själv, min gosse. Du ser du ser tungsint ut. Har du talat med med flickan? Jaa. Jag är just inte glad åt, att hon ska stanna på Björkenäs. Där talar hon bara med Evelin, du minns, Apostelns. Det är allt galet, det. Jag tror, hon får griller i huvudet. Det få vi alla, sade Julius Krok. Men jag ska tala med mor. Kanske att hon kan få komma hit.
Två dagar före midsommar kom Abraham hem, återigen endast för en vecka. Ingenjörn var icke riktigt nöjd med hans utseende. Han hade skjutit upp, och han började få mustascher som en hel karl. Men han såg en smula tungsint ut. Vad är det, Abraham? Tycker du, att mamma har magrat? Ja. Och det är förfärligt, vad hon hostar. Jo. Jo visst är det det. Men hon vill ju inte sköta sig.
Maglena, och Månke, hvilken just masat sig opp, kastade sig storskrikande framstupa öfver kälken. Ante höll Gullspira vid ena hornet bakom sig. Han stod stilla med bister tungsint uppsyn. Barnen Gullspira Åter for det igenom honom att han själf fört dem till det elände, de farligheter, som de nu hade öfver sig.
Jag trodde att jag var som annat folk, att en kunde älska mig, när jag var sådan jag borde. Men jag var inte skapt till att länge få inbilla mig sådant. Du tålte inte fattigdomen, och barnen, som du inte rådde med, blef det många utaf. Jag var gammal och tungsint, du skulle ha ungt och friskt blod. Ja, ja! lika barn leka bäst.