United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Undvik kärleken, till dess att du får råd att älska en kvinna, ty kärleken är till för oss, som ha löner och räntor. Och undvik den sedan också! Tomas skruvade på sig en smula oroligt och förde sitt glas till munnen. Skål, sade han för att säga något. Han var fortfarande irriterad av den där ryggtavlan och nacken. Om han kunde få se något av ansiktet, som hörde till...
»Ja, men när hon nu inte har någon annan än mig!» kom det i irriterad ton från den vrångsinte sonen. »Hennes far är död och andra anhöriga har hon inte.» »Nå-ja! Än se'n? Det fins många som få vara ensamma och lefva ändå.» »Ja, men om hon nu inte kan! Det är barnsligt, men jag skall anse det som en skyldighet att ta mig af henne. Ja! Det är dilemman.
Han stod och letade ända till det blef mörkt och ridån gick upp; han letade under alla de följande mellanakterna, men lika fruktlöst. Hela aftonen var han fåordig och irriterad. Modern undrade öfver orsaken till hans synbara misstämning och Pelle Wahlberg började på sitt saftiga språk hålla en längre straffpredikan för honom i »gropen». »Hva' går åt dig, buse?
"Ge mig något, som passar för ett medelålders fruntimmer", befallde han ett biträde och intog en avvaktande hållning. "Ja hm hurdan är fruntimret i övrigt?" frågade den unga damen, som tydligen inte var situationen fullt vuxen. "Ful som stryk, ilsken, omgift och vill låtsas vara yngre än hon är", svarade kamrern irriterad.
»Hur sjutton kan du känna det, när benen är känslolösa?» frågade han, och Isidor såg irriterad ut. »Du vet inte hur det är att vara sjuk», sade han. »Fyll nu i anmälningsblanketten.» Muttrande för sig själv fyllde Östkvist i. »Här skall stå läkarens namn med», sade han efter en stund. »Skriv doktor Andersson», sade Isidor. »Det är en gammal hygglig prick.»
Men det har jag aldrig tänkt på förut. Så blev det landgång och vi skildes åt för den dagen. Det gick så en månads tid tills häromdagen, då jag kom in i hallen på hotell Mollberg i Hälsingborg. Jag var inte väl kommen in förrän H. han hette så kom rusande mot mig, av uppsynen att döma något irriterad och hotfull. Hör du, vad var det där för nåt nonsens du slog i mig på båten?
»Ja, den är visst mycket karakteristisk», sade William diskret. »Du ska' resa dit och äta gröt, Pelle. Du kommer att må tjockt.» Pelle sneglade på honom och tänkte: »hvad fan menar han?» Hans ton klang märkvärdigt irriterad. För modern hade sommaren varit lång; ett enformigt trampkvarnsarbete, dag ut och dag in, för att få tiden att gå.