United States or Faroe Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Bolaget brukar använda doktor Holst», svarade Östkvist torrt. »Så vi tar väl honom, jag ska be honom komma hit när jag går tillbaka till butiken.» En timme senare steg doktor Holst in i Peranders enkla kammare och började undersöka patienten. Doktorn var en ung man med skarpa, klara ögon, och Perander började bli rädd att han skulle visa sig svår att lura.
De gingo till och med så långt, att de inte läto honom dricka ensam. »Östkvist», sade Perander när han komfortabelt låg i sin säng. »Titta efter i skrivbordslådan, där ligger försäkringsbolagets papper.» »Det är ingen brådska med det», sade Östkvist. »Du får ändå inget, om du inte är sjuk minst en vecka, Isidor.»
Rosén begärde tusen dollars i ersättning för de skador han inte fått, och fick hundra. Om han varit sängliggande hade han nog fått femhundra. Mördarna grepos någon vecka senare, och åtminstone en av dem blev mycket ordentligt hängd. »Du ska ta en sjukförsäkring, Isidor», sade Östkvist, och lade sin arm på sin kollegas arm.
Det var för tillfället inga kunder i butiken, så att de båda biträdena hade tid att prata. »Jag har aldrig varit sjuk», svarade Perander. »Alltid en ny anledning att försäkra dig, Isidor», fortsatte Östkvist. Varje människa blir sjuk en eller annan gång i sitt liv, och om du aldrig varit det, kan du ge dig så många som flyger och far på, att din tur snart står för dörren.»
Se på Bruno, han låg i sex månader och fick tio kronor om dagen, hur skulle det ha gått för honom, om han inte varit sjukförsäkrad?» Perander blev betänksam. Det var nog något i vad Östkvist sade i alla fall. »Är du försäkrad?» frågade han. »Ja, naturligtvis! Du tror väl inte, att jag är lättsinnig nog att gå oförsäkrad genom livet?» »Hm.
»Jag känner att jag kommer att ligga här i månader», svarade Isidor. »Tag fram papperen och fyll i anmälningsblanketten.» »Hur känner du dig nu?» frågade Östkvist. »Hela underkroppen käns fullkomligt kall och känslolös.» Östkvist stack sin hand under täcket och kände på sin kamrats ben. »Jag tycker det käns varmt, jag», sade han. »Utanpå, ja», svarade Isidor. »Men det käns en köldkänsla inifrån.»
»Skicka inte efter läkare än», sade han. »För hem mig först och lägg mig. Jag känner ett behov att komma i säng.» Och som patron Johansson var en human principal lät han Östkvist och gårdskarlen köra hem Perander på en handkärra fast det var i brådaste affärstiden. Dessa två omhuldade Perander som ett barn, klädde av honom, lade honom och gåvo honom konjak att dricka.
Men var kan man få tag i en agent, om man nu skulle fundera på saken?» Östkvist log. »Jag är agent, Isidor», sade han stilla. Tio minuter senare var Perander försäkrad.
Men Isidor kved matt till svar: »Jag vet inte vad det är med mig, patron, men bena vek sig under mig, och nu käns dom inte.» När man fått klart för sig vad som verkligen inträffat, buro patron Johansson och Östkvist med förenade krafter in Perander på kontoret och lade honom på tagelsoffan. Perander var fullkomligt lugn och behärskad. Han hade tydligen inga smärtor.
»Hur sjutton kan du känna det, när benen är känslolösa?» frågade han, och Isidor såg irriterad ut. »Du vet inte hur det är att vara sjuk», sade han. »Fyll nu i anmälningsblanketten.» Muttrande för sig själv fyllde Östkvist i. »Här skall stå läkarens namn med», sade han efter en stund. »Skriv doktor Andersson», sade Isidor. »Det är en gammal hygglig prick.»
Dagens Ord
Andra Tittar