United States or Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Från barnkammaren hördes Helmis joller och Bellas halfhöga vaggsång och genom matsalsdörren syntes ett dukadt thebord under den stora taklampan. Lulle och Lisi smögo sig in till sin mor; de voro sömniga och ville ännu en stund hålla i mammas hand. Bengt gick efter ett schackbräde för att taga ett parti tillsammans med sin far. Hanna kände sig underlig till mods.
Vidbränd. Vidbränd! gick det som ett sorgligt eko kring hela laget. Bengt och Hanna låtsade gråta högt; småbarnen hade ännu förhoppningar och beto i glasbitarne. De voro inte att förakta, och så höllo de till godo med hela varulagret. Nu gå vi in, sade Bella, som kom ihåg, att det var Helmis sängtid. Hon brukade alltid lägga lilla syster, när hon inte hade för svåra lexor.
"Anhålles, att mamma tager de våta strumporna från barnets fötter," sade han redan på afstånd, "och påsätter torra i stället. Se, mamma, Lyyli råkade stiga i vattnet och blef så här våt." "Hon kan gå upp till Mina." "Mina är inte der, hon var nyss med Helmis vagn på skogsvägen." "Så är Maja Lisa der." John teg en stund. Sedan stälde han Lyyli ner på marken.
"Hvar månne de andra barnen vara; det vore redan tid äfven för dem att gå till hvila," sade hon till Mina, som höll på att bädda deras sängar. "Vi skola först lägga Helmi i vaggan," sade Mina och lyfte på täcket, så att Alma fick lägga barnet dit från sin arm. När de sakta vaggat en stund, slöto sig Helmis ögon, och de buro sedan båda vaggan ut i sängkammarn och stälde den bredvid Almas säng.
Och militärmusik medföljer. Fru Karell skulle helt säkert komma att känna sig riktigt lifvad och stärkt, då hon kommer hem igen." "Hvad menar du, Alma?" "Jah ... kanske nog ... också för Helmis skull... Men det beror på dig." "Ingalunda. Gör helt och hållet som du vill." "Ser ni, fru Karell! John ger er full frihet. Ni kommer således." "Färden kommer kanske att räcka ett par veckor."