United States or Guinea-Bissau ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Om frun skulle låta mig ta några kycklingar." "Huru många?" "Endast tre. Då skulle vi nog få en god kvällsvard." Alma tyckte det var litet synd om dem, men hon måste ändå slutligen samtycka. Högeligen belåten slank Maja Lisa sin väg, och Alma fick åter en stunds ro. Hon lyfte Helmi ur vattnet, aftorkade henne sorgfälligt i lakanet och klädde på henne rena kläder.
Flickan satt nu skinande och nöjd på modrens knä. En glänsande hvit spetsmössa omgaf de runda kinderna och ur ärmen stack en liten knubbig hand fram. Alma kysste de lena kinderna, och hakan, och halsen, och den lilla handen. "Mitt eget kära gull. Min sockerdocka. Mamma äter riktigt upp dig." Helmi skrattade och sade: "gää." Och för hvarje smekning, modren gaf henne, skrattade hon och sade "gää."
Och Helmi gjorde helt allvarsam med rynkad panna sina första läraktighetsprof: "Mamm, mamm, mamm..." Kraftiga steg hördes från det angränsande rummet. Alma vände sitt af glädje strålande ansigte ditåt. "John, John, kom och hör! Helmi kan redan säga mamma!" John lade sin arm kring Almas hals och böjde sig ned öfver dem.
"Nå, Alma," sade John, sakta tryckande hennes hand, "hvad tänker du på?" "John, jag är ännu alls inte sömnig. Låt oss fara ut på sjön. Det är riktigt synd att lägga sig en så här vacker natt." "Men det är nu redan så sent." "Hvad gör det. Vi kunna sofva längre i morgon i stället." "Men lilla Helmi?" "Nog ser Mina om henne så länge. Och hon plägar vanligen inte vakna så här dags."
Alma vände sig om, likasom ville hon ännu säga något, men det blef likväl ingenting af. John gick in i sitt rum. På kvällen kom Alma in dit med sitt handarbete. John skref; Alma satt tyst, men såg allt efter litet upp från arbetet och lyssnade. "Gråter Helmi, eller hvad är det ?" frågade John leende.
Småsyskonen, Lulle, Lisi och Helmi slogo ned på henne med sina angelägenheter och det gick en god stund, innan hon på sitt vänliga sätt gjort sig af med dem och fått tid att äta sin frukost. Januarimorgonen var frostig och klar och hon kom med blossande kinder till skolan. Hvilket stoj, hvilket prat, det hördes ända ut i farstun.
Alma öste vatten öfver lilla Helmi, som låg på rygg i badbunken med en kudde af bast under hufvudet och en filt öfver magen. Flickan skrek af förtjusning, sparkade filten af sig och slog med händerna i vattnet, så att det stänkte långt omkring. "Hör du, hör du, lilla ostyriga, som stänker mamma alldeles våt!" pratade Alma. "Och så förkyler du dig ännu på köpet. Var stilla nu!
När Bella kom in i sitt rum efter att hafva söft Helmi, fann hon Hanna sittande i en vrå så långt som möjligt från lampan och med en bok i knäet. Hvad nu, du knuffar rätt nu ut väggen, bästa Hanna, log hon. Förstör icke dina ögon derborta i knuten, utan kom och sätt dig här i soffan, så skall jag läsa för dig.
Helmi sof sött och Mina låg på golfvet bredvid vaggan. Hon hade från köket hemtat sig en dyna och lagt den under sitt hufvud. "Stackars Mina! Gå nu i din egen säng!" Alma måste ruska om henne, innan hon slutligen vaknade och lyfte upp sitt sömndruckna ansigte. Men hon förstod inte ens då hvarom det var fråga, utan bara stirrade på Alma med af häpnad vidöppna ögon. "Stig upp nu!" skrattade Alma.
Ty de hade så trefligt på tumanhand. De samtalade mycket mera fritt och otvunget i alla sådana ämnen, som de i andras närvaro knapt skulle vidrört, fastän det inte var några hemligheter eller i öfrigt något farligt. Följande morgon var Alma så trött, att hon knapt förmådde stiga upp klockan tio, då John kom hem till frukosten. "Helmi grät efter dig i natt," sade John.
Dagens Ord
Andra Tittar