United States or British Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Icke blott öfver, att han är olycklig, utan ännu mer öfver, att detta opålitliga, skiftande sinne med sina spelande reflexer af stämningar och infall måste verka splittrande och förstörande på hans lifsgärning, göra honom mindre stor och mindre harmonisk än han borde ha varit. En stilla, djup sorg utan bitterhet. Jag kan icke vara någonting för honom.
Jag tänkte i min ångest, Herren hafver förskjutit mig, hans öga hvilar icke på hedningarnas stad och han hafver lemnat mig i mörkret, men se då uppehöll han mig med sin högra hand och förde mig till ljus och klara källor, och då jag tänkte: stormen varder mig förstörande, se, då bjöd han stormvinden, att den tog mig på sina vingar och förde mig till ljufligare ängder.
Och innan han lade ut, vältrade han stenarna från den lilla bryggan i sjön, förstörande båthamnen, och for därifrån, nöjd med den hämnd, som icke lämnade hans fiende ens något att vinna. Om detta talade vi, men hela tiden låg vår egen missräkning på lur bakom våra ord, och Elsa ryste. »Är det vi, som föra olyckan med oss?» sade hon. Jag log. Min hustrus ord syntes mig tomma och överspända.
Jo, genom misskännande av vad sed och lycka i sig själva, det är, enligt människans sanna natur är, har man trott sig endast kunna alstra grundlig religiositet i oupphörligt sällskap med personlighetens förstörande: det vill säga hos en människa, vars alla former, såsom individ , sönderkrossades och upphävdes.
Att parodien åter endast kan antasta det harmoniska med framgång, kommer däraf, att blott det harmoniska kan i synlig måtto förstöras genom infogade missljud, då däremot det oharmoniska redan i sitt väsende innebär det, som parodien såsom förstörande vill åstadkomma.
Han hade kört timmer från Björkenäs' såg och gjort en prydlig stapel. Och nu satt han på fimmelstången, gäspade och rev sig i huvudet. Barnskaran stormade tanklöst förstörande fram över stenrösen och brädstapel. Men gamla mor Andersson, som icke ville gå den tunga Backavägen förgäves, skar ris ur björkarna. Det går bra? frågade Abraham. Tack, galant.
I den lefva hans yras skapelser, andas, blomma, tjusa, och då de skola njuta fullheten af lifvets gåfva och i kärlek möta hvarandra, stiger den svarta följden af hans brott som en skugga hotfull och förstörande emellan. Det är den fördömelse, att de äro hans, som förintar dem.
Dagens Ord
Andra Tittar